Hur Silver bemötte argumenten mot fri flytträtt i Norge

På Business Model Summit var Mikkel Berg från Silver i Norge på plats och berättade om sina erfarenheter från den norska flyttmarknaden. Han tog upp ett par myter som de norska försäkringsbolagen använde sig av och berättade om hur Silver bemötte dem. Tankeväckande! Och det ska bli spännande att se hur diskussionerna kommer att gå i Sverige när Livförsäkringsutredningens slutrapport kommer den 15 juni 2012.

Myt: Det måste kosta för kunderna som vill flytta – annars drabbas de kunder som är kvar! 

I så fall skulle man kräva en avgift för alla som vill flytta sitt bolån, fondsparande, bankkonto. Det är också så få som flyttar per år så att kostnaderna blir försumbara för kvarvarande kunder. Det är snarare tvärtom – hotet att kunderna flyttar bör leda till att ledningarna fokusera på att ge god riskjusterad avkastning och sänker sina administrativa kostnader. 

Men det är viktigt att i det här sammanhanget skilja på de administrativa kostnaderna för att flytta och de affärsmässiga kostnaderna. Om man lämnar ett försäkringskollektiv i förtid skall man naturligtvis belastas för den kostnad man orsakar för de kvarvarande. Detta är inte konstigare än att betala ränteskillnadskostnad om man säger upp ett bundet bolån i förtid när marknadsräntan är lägre än den för lånet aktuella räntan. Försäkringskollektivet blir naturligtvis förfördelat om en person får flytta hela det fördelade försäkringskapitalet i ett underkonsoliderat livbolag. Flytträtt är inget problem om livbolagen har flyttregler som ser till att flytt sker på ”rättvisa” villkor.

Myt: Det går inte att flytta förmånsbestämda pensioner
I Norge finns en marknad för flytt av fribrev som än så länge inte finns i Sverige. Orsaken är att vid fribrevsläggning i Norge övergår ägarskapet av försäkringen från företaget till den anställde, vilket i sin tur medför att den anställde får gottgöra sig eventuell överavkastning i förvaltningen av pensionskapitalet. Detta är än så länge inte fallet i Sverige, varför incitamentet att flytta ett fribrev inte alls är lika stort i Sverige som i Norge.
Flytt till Silver innebär att de tar över tar över utfästelsen från det tidigare bolaget, vilket medför att man utöver pensionskapitalet även flyttar de säkerhetsreserver som är kopplade till försäkringskapitalet. För detta tar Silver 20% av överavkastningen. Låga administrativa kostnader och överavkastning skapar förutsättningar för Silver att uppfylla fribrevens åtaganden. Men kraftiga räntenedgångar påverkar naturligtvis även Silver. Det innebär att man kan behöva kapitalförstärkning från ägarna Norsk Hydro pensionskassa, Industriforsikringar, Selvaag Invest, Aon samt Grieg och Åge K.Westbö.

Silver sysslar än så länge inte med att hantera ”fribrev” för premiebestämda pensioner, så kallade Pensionskapitalsbevis – PKB. Detta är ytterligare ett val som gör det möjligt att ha låga kostnader. Frågan är när Silver kommer att börja hantera PKB och även kommer att göra det för fondförsäkring. Då måste de bygga upp logiken kring fondhandel och agera som ytterligare ett fondtorg inför ett eventuellt införande av retroaktiv flytträtt i Sverige. De flesta verkar vara överens om att obligatorisk flytträtt förmodligen kommer på just premiebestämda pensioner och att frågeställningen kring hur man ska hantera förmånsbestämd pension vid flytt kommer att ta längre tid att lösa.

Om Silver ska erbjuda fondtorg i Sverige behöver de förändra affärsmodell och förmodligen kopiera Nordnet och Avanzas intäktsmodeller, som baseras kick-backs som de aktiva spararna genererar.