Sök i den här bloggen

torsdag 20 oktober 2011

Spararnas ekonomiska kapacitet utifrån kundkategori

Som en uppföljning till föregående inlägg om det långsiktiga sparandets distributionslogik kan nedanstående figur beskriva spararnas ekonomiska kapacitet och hur stort deras intresse är av sparandet.
Breddmarknadens logik byggs upp av små belopp och många transaktioner vilket kräver hög automatiseringsgrad i kunddialogen och i administrationen av det långsiktiga sparandet. Exempel är sparandet i PPM där vi gör allt själva och den kollektivavtalade tjänstepensionen via krysssvalsblanketter. Rådgivningsmötet sker på bankkontoret där man avhandlar allt från bolånet, betalningstjänster till sparandet oavsett om det är individuellt pensionssparande (IPS), investeringssparkontot (ISK) eller det fria fondsparandet i form av månadsvisa autogirobetalningar. 

Investeringsmarknadens logik är komplex men bygger framför allt på aktivitet och självbetjäning. Å ena sidan finns det kunder som är intresserade – de gör gärna jobbet själva via självbetjäning och fattar sina investeringsbeslut själva. De lägger order oberoende av var de befinner sig, helst via olika teknikplattformar som datorn, mobilen eller paddan. Å andra sidan finns de kunder som inte har intresset eller tiden och de köper därför rådgivning. Det sker ofta genom Private Banking-konceptet hos ett flertal av aktörerna i marknaden. Servicenivån och produktutbudet varierar självfallet, liksom avgiftsstrukturerna. Investeringsmarknaden hade sin början med att kapitalpensionen infördes 2004 och användes för att undgå förmögenhetsskatt. Internetmäklarna Nordnet och Avanza insåg snabbt att det här var en perfekt produkt för deras aktiva placerare. Att kunden dessutom gjorde allt själv genom självbetjäning gjorde att man inte tyckte att de skulle ha något betalt för själva produkten utan baserade intäkterna på provisioner/kick-backs från fondbolagen och från courtage. Det var nytt och utmanande!

Företagsaffären avser våra tjänstepensioner som vi får på grund av att vi är anställda. Här finns många gånger ett stort behov av rådgivning men upphandlingarna pressar priserna och minskar därmed möjligheterna till personlig rådgivning. Försäkringsbolagen har säljare som för dialogen med respektive företag, framför allt med de företag som inte omfattas av något kollektivavtalsområde. Alternativt är det mäklare som bearbetar kunderna och som ersättning för utfört arbete får provision. Företagsmarknaden är utsatt för kontinuerlig prispress genom upphandlingar. Det har inneburit att allt fler affärer görs genom att använda breddmarkandslogikens kryssvalsförfarande. Dessutom diskuteras ett införande av provisionsförbud till mäklarna, vilket sätter ytterligare press på de aktörer som till stora delar får sin affär via externa mäklare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar