Fondbolag förnyar intäktsmodellen – premierar den kollektivta tanken

Fondförvaltaren Tellus Fonder introducerar just nu en ny fond med en ny intäktmodell. Ökar AUM sänks den årliga förvaltningsavgiften från 1 procent till 0,5 procent i fördefinierade steg. Nu har Tellus Fonder dessutom ett kampanjerbjudande – halva förvaltningsavgiften under 2012. Vi har skrivit om fondbolagens affärsmodeller tidigare – här är ett tecken på att intäktsmodellerna anpassas till andra konsumentmarknader.

Vi tycker att intäktsmodellen är en intressant ut flera aspekter:

• Tanken att erbjuda sänkta fasta avgifter när AUM ökar. Det borde inte kosta mer (för någon fondförvaltare) att handla fler enheter av en aktie när man väl bestämt sig för att om allokera i portföljen. Med intäktmodellen har Tellus Fonder funderat utifrån kundperspektivet som premiera tanken att om fler spara mer som blir det lägre avgifter eg mer pengar som kan ge högre avkastning. De fasta avgifterna förvaltningsavgifterna /intäkterna får bära bolagets fasta kostnader.
• Tanken med en uttagsavgift (istället för insättningsavgift) är också intressant – det premierar tanken att vara kvar i fonden under lång tid. Många fondaktörer har hävdat att man måste ha en större likviditetsbuffert (som sänker avkastningen) om/när man har stora inflöden (som riskerar att driva aktiekursen i bolag med begränsad omsättning) men framför allt utflöden som genereras från massomallokeringar initierade av portföljförvaltare.
• Tanken med att ha en rörlig avgift med high-watermark gör det möjligt att ta ut högre avgifter om fonden överpresterar som kan ge incitamentsdriva rörlig ersättningen till förvaltarna. Intressant är även nivån på den årlig avkastningen då den ska utgå – sju procent eller om den är högre – ränta på 3-månaders statsskuldväxlar

Nu tänker vi inte bara på affärs- och intäktsmodeller utan även på hur fondandelarna ska administreras. Det är inte helt trivialt att hantera problematiken som high-watermark orsakar om man till exempel månadssparar.
Det slog Finansinspektionen fast då man 2006 genomförde en undersökning bland 47 fondbolag. Den mest intressanta frågeställningen var avgiftsmodellernas konstruktion och mer dels frågan om vilka mätperioder som används i modellerna, dels frågan om hantering av kompensation vid underavkastning, dvs. om fondens avkastning för en kortare eller längre period är sämre än den angivna jämförelseräntan.

Diskussionen förgicks under 2001av en mellan SEB och DI där SEB:s dåvarande koncernchef Lars Thunell sa ”Performancerelaterade fondavgifter kostar pengar och är svåra att administrera om spararna ska kliva in och ut varje dag. Om DI kan lösa det problemet ska vi nog se vad vi kan göra". Se artikel på Morningsstar.se. Drygt tio år har gått, vi får se hur det här initiativet påverkar de andra aktörerna och hur de påverkar avgiftsmodellerna i fondandelsreskontran.

Itello har sedan starten 2003 ett systemförvaltningsuppdrag av fondandelsreskontran för Nordens största fondförvaltare. Kontakta oss om du vill veta mer.

SBAB förändrar värdekedjan när de blir ny aktör på fondmarknaden

För en tid sedan tog vi upp hur ICA Banken och Catella startade ett samarbete. När nu SBAB tar hjälp av Öhman Fonder sker även detta i form av white labeling där Öhman Fonder står för förvaltningen och SBAB har kunddialogen. Vi kan göra en parallell till ICA Banken och deras tidigare samarbetspartner Nordnet. Där var ICA Banken en renodlad distributör som inte ägde kundrelationen. Det blev tydligt när samarbetet upphörde och kunderna blev kunder till Nordnet. I SBABs fall väljer de förvaltare precis som ICA Banken nu gjort med Catella. Här har vi nu två exempel på aktörer som har en stark kundrelation i sitt kärnerbjudande (detaljhandelsföretag med livsmedelsbutiker och bolån och sparande till privatpersoner och företag) med ambitioner att utöka erbjudandet. En fundering är om kunderna kommer att känna förtroende för det utökade erbjudandet. Och vem som är på tur att erbjuda ett white-lablelat fondsparandet. Blir det ytterligare någon livsmedelskedja eller nischbank? Är det en förutsättning att man erbjuder finansiella transaktioner för att vara trovärdig? Eller har com.hem eller något sakförsäkringsbolag eller aktör med en stor kundbas tillräcklig trovärdighet kring ett sparande/fonderbjudande?

Vi har i tidigare inlägg tagit upp utmaningen för fondbolagen där bolagen får allt svårare att behålla relationen med kunderna – både fondsparandet inom fond- och kapitalförsärking som investeringssparkontot flyttar fondförvaltaren bakåt i värdekedjan. Här har vi kanske ett sätt att hantera den utmaningen – att erbjuda skräddarsydd förvaltning på uppdrag av någon som har en stark kundrelation.

Vi ser fonderna som ett alternativ till inlåning men vi undrar varför SBAB väljer att enbart erbjuda fritt fondsparande och inte dessutom inom skalet för investeringssparkonto. Tydlighet i dialogen med kund genom inriktningen på olika tidshorisonter är kanske en del av svaret. Erbjudande av två sparformer skulle komplicera bilden för kunden. Kostnader med att erbjuda två likartade sparformer ingår säkert också i bedömningen. Vi undrar såklart om och när fonderna kommer att finnas på andra aktörers fondtorg – eller om man enbart kommer att kunna vara kund till SBAB för att kunna få ta del av erbjudandet? Vi fortsätter att bevaka och analysera det långsiktiga sparandet i syfte ge aktörerna låga administrativa kostnader.

Man kan fundera på varför statens bank ska erbjuda ytterligare fonder – vi lämnar frågan men genom valet av ny vd Carl-Viggo Östlund, tidigare VD för utmanaren inom det långsiktiga sparandet Nordet, är det inte så underligt att vi får se ett kundorienterat sparandeerbjudande där kunddialogen, avkastning och avgifter är i fokus.

Differentierad prissättning nu även i bank?

De flesta har helt klart för sig att en liter mjölk kostar olika i olika butiker. Läge, öppettider, servicenivå, parallellimport, etc. påverkar priset. 8 kr på Prisextra eller 14 kr på 7-Eleven? Vad är rätt pris?

På samma sätt är det väl inte konstigt att man betalar olika pris beroende på var och hur man köper sin fond? Antingen via en upphandling inom avtalspensionsområdet, intenetbanken, bankkontor, private banking eller via oberoende personlig rådgivare. Eller är det kanske så att priset på fonden ska vara det samma och att man betalar för förpackningen istället? Det skulle vara intressant att se vad självkostnadspriset är i de olika distributionskanalerna. Men är man en bank, ja då finns det en logik i att alla ska vara med och finansiera bankkontorsnäten. När den distributionslogiken blir föråldrad, p.g.a. av att uppstickare utmanar utan att ha samma kostnadsstruktur, borde bankerna förr eller senare fundera på vilka alternativ de har. Det blir intressant att se hur prissättningen blir för investeringssparkontot...

Är det relevant att jämföra avkastningen för bankernas fondbolag?

Den senaste tiden har massmedia, bl.a. SVT och DN, uppmärksammat bankernas fondbolag och jämfört deras avkastning efter avgifter och deras fondutbud. Det är intressant och naturligtvis informativt och bra för den enskilde spararen att få en jämförelse mellan de olika fondbolagen. Men frågan är om det är vidare relevant?

Vi drar en parallell för att åskådliggöra. Om man är intresserad av en matkasse där bara det egna varumärkets produkter ingår i matkassen från respektive Ica, Willys eller Lidl, ja, då är det relevant. Men är det inte mest intressant för konsumenten vad den enskilda matkassen kostar, vad skillnaden är och var de kan köpa den? Sedan gör man som konsument valet om de ingående varorna är de man vill ha, och om butikens läge och öppettiderna passar.

Bankernas fondtorg kommer alltid att vara fulla av fonder där många naturligtvis är från det egna fondbolaget. Men dessa fonder måste ju inte per automatik vara de som ingår i fondkkassen! Håller de inte den kvalité eller pris som kunderna förväntar sig, då kommer de förr eller senare att bytas ut. För hyllvärmare vill ingen ha.

Så vore det inte bättre att redovisa vilken avkastning kunder i respektive bank faktiskt har fått i de olika sparprodukterna som bankerna erbjuder och vilka avgifter de tar ut? Och när vi ändå är i farten, är det inte på tiden att syna de erbjudanden som handlats upp till grossistpriser i olika upphandlingar inom avtalspensionsområdet? Eller VIP-upphandlingarna som företräds av rådgivarna?

De som har kommit längst i att redovisa vilken avkastning som spararna faktiskt fått är Pensionsmyndigheten som månadsvis rapporterar uppgifter kring vårt PPM-sparande.

Läs mer om utmaningarna för fondbolagen i tidigare blogginlägg.

Är noll i fondavgift en bra idé?

Ja, det kan vara vägen framåt för fondbolagen. Införandet av EU-direktivet UCITS IV, som ska resultera i ett uppdaterat regelverk för fonder i Sverige och övriga EU-länder, öppnar upp för en ny typ av fonder - med 0 kronor och 0 procent i fondavgift (eg. en ny andelsklass av en befintlig fond).

Idag är fondbolagen trängda av såväl upphandlingar som pressar priserna inom avtalspensionsområdet som ett ökat antal börshandlade fonder som har lägre avgifter/priser. Ytterligare en faktor som utmanar fondbolagen är förmågan/förhoppningen att leverera (över)avkastning jämfört med andra liknande fonder och jämförelseindex.

Noll i fondavgift innebär att fondförvaltarens skicklighet på att ta ”bets” i marknaden tydliggörs i och med att all värdeförändring redovisas i NAV-kursen. Det blir enklare att redovisa den egna fondens utveckling gentemot konkurrenternas. Och det blir ett enkelt budskap till kunderna – inga fondavgifter

Men vänta lite.. Någon form av ersättning måste väl fondbolagen få? Om ersättningen tas ur ”sparförpackningen” så uppstår något intressant. Kostnaden blir avdragsgill sånär som på 1000 kr för den enskilde spararen om depåavgiften betalas till en bank. Om det är en bra idé att låta ”priset” av kunderbjudandet ligga i skalet och det som skapar värde vara ”gratis” kan man diskutera. En parallell finns i prissättningen av Portfolio Bond-lösningarna då förmögenhetsskatten fanns och vad som hänt med prissättningen av depåförsäkringar.

Noll i fondavgift är inget nytt i sig – både Avanza och Brummer Life erbjuder det idag men av olika anledningar. Avanza betalar fondavgifter till fondbolagen för innehaven i Avanza Zero, så det bör ses som en marknadsföringskostnad. Brummer Life erbjuder vissa indexfonder från SSgA utan fondavgift, mest för att visa att kunderna enbart bör betala för aktiv förvaltning och lite eller i detta fallet inget för index(nära) förvaltning. Det som är intressant är att båda erbjudandena finns i den traditionella intäktsmodellen där fondbolagen får ersättning/tar ut en avgift för det förvaltade kapitalet – oavsett om det är en fast eller resultatbaserad ersättning.

Pia Nilsson om ansvarsfördelningen inom fondsparandet

I en intressant artikel på Fondbolagens förenings hemsida skriver Pia Nilsson, vd i samma förening, om ansvarsfördelningen inom fondsparandet. Hon ser fondsparandet ur olika perspektiv:

• Fondspararnas ansvar att vara mer aktiva och engagerade i sitt sparande.
• Fondbolagens ansvar att ge så bra avkastning till sina kunder som inte har tiden eller kunskapen att ta hand om sina egna placeringar.
• Fondbolagens förenings ansvar att ta fram material till fondspararna för att underlätta att välja och utvärdera olika fonder. Föreningen verkar också för att konkurrensen mellan fondbolagen ska fungera på lika villkor.
• Politikernas ansvar att skapa förutsättningarna för den goda konkurrensen.

Pia Nilsson resonerar i den sista punkten kring orättvisan i att enbart banker ska få erbjuda investeringssparkonto. Hon menar att även fristående fondbolag borde ha denna möjlighet:

"Konkurrensen fungerar väl för nysparande i fonder. Det finns dock en inlåsningseffekt i det ”gamla” sparandet, inte minst för att spararna vill undvika att realisera skatt på kapitalvinster. Detta skulle regering och riksdag nu kunna rätta till genom att ge en fördelaktig övergångsregel för dem som nästa år vill flytta in sitt gamla sparande i fonder och aktier på Investeringssparkontot. Sedan är det bara att byta fonder och andra värdepapper utan att skatten blir ett hinder."

Du kan i ett av våra tidigare blogginlägg läsa mer om vår syn på vikten av att fondbolagen utvecklar relationen med sina kunder.

Hur kan fondbolagen utveckla relationen med spararna?

När investeringssparkontot lanseras vid årsskiftet finns det en stor risk att fondbolagens direktkunder väljer att spara i fonder i ISK hos sin bank eller hos någon av internetmäklarna. Då finns det två val för fondbolagen. Antingen erbjuda investeringssparkontot, vilket kräver att de är värdepappersbolag eller kör white labeling (och bygger strukturer och stöd för det). Eller att ta ett steg bakåt i värdekedjan och fokusera på att leverera bra avkastning och säkerställa effektiva distributionskanaler, d.v.s. att de olika fondtorgsaktörerna ses som fondbolagets kunder tillsammans med de institutionella placerarna.

Fondbolagen har tappat direktkunder till fondtorgsaktörer sedan fondförsäkringen introducerades 1991. Idag finns fondbolagen representerade i fondtorg hos Pensionsmyndigheten (PPM), storbankerna, i de olika avtalsupphandlingarna och på handelsplattformar som MFEX fondmarknaden.se och NASDAQ OMX - Nordic Fund Market.

Idag har inget av fondbolagen vågat ta steget fullt ut. Någon har valt att outsourca kunddialogen till en servicepartner. Men genom att bygga upp kompetens och strukturer för en effektiv kundrelation med distributörer och fondtorgsleverantörer kan fondbolagen hitta en intäktsmodell som fungerar över tiden. Vad fondbolagen behöver göra är att hitta sätt att utveckla relationen med spararna i andra kanaler.

Spararna tar idag hellre hjälp av olika jämförelsesajter och läser rekommendationer i sociala nätverk än att fråga företagets representanter om hjälp. Gå in på SIBA eller Elgiganten så kan ni studera det själva. Just det – de ni ser där är inte bara konsumenter av hemelektronik, utan också sparare.

När produkterna i kundernas ögon är lika, då litar de mer på någon utomstående än företagets företrädare. Hur det påverkar dialogen kring investeringssparkontot och vilka fonder de ska välja kommer vi att få se inom en mycket snar framtid.

Hur ska fondbolagen göra?

Många fondbolag vänder sig både till institutionella kunder och retailkunder/direktkunder. Till retailkunder erbjuder de idag reavinstbeskattat fondsparande. Kommer fondbolagen att erbjuda schablonbeskattat fondsparande via investeringssparkontot eller kommer de att satsa på att Nordnet, Avanza och bankerna kommer att erbjuda deras fonder i ett fondtorg för investeringssparkontot?

En av anledningarna till att ha direktkunder är att de kan ha en direktkontakt med sina kunder. Den möjligheten försvinner om deras kunder finns i någon av de andra aktörernas fondtorg. Hur stärker fondbolagen relationen med sina kunder via distributionskanalerna?