Digitaliserad individuell rådgivning – en bricka i spelet om avtalspensionen

I början av mars presenterade Söderberg & Partners ett elektroniskt rådgivningsverktyg specialiserat för de kommande upphandlingarna inom SAF-LO och ITP. Det här gör att kampen om vem som blir vinnare på förändringens marknad hårdnar när affärsmodeller ställs mot varandra. I ena änden – producenterna AFM och Alecta som enbart förlitar sig till valcentralerna som distributionskanal, låga eller lägst avgifter och ingen rådgivning. I andra änden – rådgivarna som S&P och bankerna som erbjuder individuell rådgivning digitalt eller personligt, bredare utbud och helt annan intäktsmodell/högre totala avgifter. 

För producenterna med enbart distribution via valcentraler är utmaningen att det i början av sparandet handlar om många konton och små belopp. Då är det bra att ha en fast årlig avgift för att få kostnadsteckning. Närmare pensionen har beloppet i bästa fall blivit betydligt större och då är risken som störst att rådgivarna finner det lönsamt att adressera spararen. Med en digitaliserad individuell rådgivning sänker S&P kostnaderna för rådgivning. Hur AMF och Alecta svarar på den utmaningen lär vi får se. De har hur som helst ett trumfkort – obligatoriska omval vid upphandlingar leder till allt lägre deltagandegrad vilket gynnar defaultbolagen. Hur det har sett på både på SAF-LO och ITP kommer vi att skriva om i kommande artiklar. Premierna inom SAF-LO var 11 208 MSEK och AMF hade drygt 64 procent av de totala premierna. 58 procent av de totala premierna var via ickeval. Inom IPT 1 var motsvarande siffror för Alecta 66 och 56 procent. De totala premierna var 4 060 MSEK.

Här är en sammanställning över aktuella avgifter inom KAP-KL, det kan vara till grund för kommande prissättning för SAF-LO. Premierna 2011 för KAP-KL var 11 788 MEK vilket är något större än SAF-LO.

Norman-beloppet ett steg mot differentierad prissättning på sparande?

Den senaste veckan har Norman-beloppet figurerat på både på bloggar som Finansliv och på Twitter. Morningstar var först ut och redovisar Norman-beloppet, d.v.s. vad avgiften blir under tio år om du sparar 1 000 kr per månad i en fond. Nu har både AMF, Avanza och Handelsbanken sagt att de kommer att redovisa beloppet på sina fonder. Vi får se när de andra aktörerna kommer, en aktör som vi inte hört något ifrån är Pensionsmyndigheten och hur de ser på att redovisa beloppet på fonderna i premiepensionssparandet. 

Det är naturligtvis bra att den enskilde spararen lättare kan avgöra vad fondavgiften innebär i kronor. Men, avkastningen har som bekant en stor betydelse om man ska kunna förverkliga sig själv som pensionär genom ett aktivt sparande. Även årliga avgifter för att ha ett konto ska naturligtvis tas med. Även om de flesta aktörerna erbjuder investeringssparkontot gratis så tar några ut avgift för vanligt fritt fondsparande, IPS och kapitalförsäkring.  

Vi funderar på vad det skulle innebära om bolagen redovisar Norman-beloppet för fonderna i de olika avtalspensionsupphandlingarna. Med tanke på att både SAF-LO coh ITP är på gång så är frågan inte helt ointressant. Då blir det tydligt vad en fond kostar direkt i butiken och vilka rabatter "gruppföreträdarna" inom de olika avtalområdena har lyckats förhandla fram och vad det innebär i kronor. Då lär det bli några aktörer som får förklara varför samma fond kostar olika. Men det är ju inte konstigare än att en liter mjölk kostar olika på Seven Eleven eller på Lidl. Differentierad prissättning har vi skrivit om tidigare. Men varför inte gå hela vägen och differentiera prissättningen beroende på i vilken kanal de vill göra sina affärer?

Ytterligare en fundering är om inte tradlivbolagen som Alecta, AMF, KPA, Folksam, SPP och Skandia borde ta och redovisa Normanbeloppet för sitt traditionella försäkringssparande. Visst, det är en försäkring och det sker fördelning mellan spararna över tiden. Men sparandedelen liknar mycket en fond-i-fond med kontinuerlig tillgångsallokering. Borde inte bolagen sälja traditionell försäkring på dess goda egenskaper och sluta jämföra sig på kvartalsbasis med avkastningen inom fondmarknaden?

Dags att se branschen med nya ögon!

I det senaste numret av en av branschtidningarna redovisas statistik från Försäkringsförbundet, i termer av premieinkomster.

Våra siffror skiljer sig något mot branschtidningens eftersom vi har med icke konkurrensutsatt verksamhet. Men klar vinnare blir Skandia, Alecta och Folksam.

Det är självklart viktigt att ett försäkringbolag får in nya premier – det garanterar att det finns kapital att ta ut avgifter från – d.v.s. premierna säkrar intäkterna genom avgiftsuttag eller kick-backs från externa fondbolag. Men försäkringsbolagen har ett annat flöde också – ut ur bolaget. Naturligvis pensionsutbetalningar, s.k. försäkringsersättningar, men också utflyttar och återköp. På samma sätt som premierna säkrar intäkterna, minskar utbetalningarna möjligheterna till avgiftsuttag och därmed intäkter. Att ta med utbetalningarna i en jämförelse mellan bolagen ser vi som en självklarhet – i varje fall om vi vill undersöka bolagens driftkostnader på lång sikt i relation till kapitalet.*

Nu ser vi att två av de traditionella bolagen har det största utflödet. Inte konstigt med tanke på att de har stora bestånd och att många försäkringstagare har uppnått pensionsåldern. Tittar vi nu på nettosiffror ser det ut så här:

Alecta ligger kvar i topp men två av banklivbolagen tar ”plats” två och tre. Värre går det för trion som har utflöden. För dem har underlaget för intäkter minskat och även med samma driftskostnader som året tidigare ökar deras marginalkostnader. Men det finns hjälp att få – Itello hjälper gärna till att effektivisera administrationen av det långsiktiga sparandet. Det ger lägre administrativa kostnader och ökade möjligheter till att konkurrera i de nya upphandlingarna – speciellt inom avtalspensionsområdet och de som företräds av mäklarna.

*Det här sättet att se marknaden liknar det sätt man ser fondmarknaden – de redovisar nettoförändringar istället för enbart inflöden. Det finns en naturlig förklaring till varför. Låt oss titta på några andra exempel från finansbranschen. Vi börjar med introduktionen av investeringssparkontot. Just nu finns det små belopp och då är det intressant att titta på hur många konton varje aktör har. Längre fram i tiden kommer vi säkert att se siffror på hur många aktiva konton som finns, d.v.s. konton med insatta medel. Nästa nivå är att mäta inflödet, för att jämföra de olika aktörerna. Där har försäkringsbranschen varit ett tag, men även om branschen har funnits i många år så har den inte varit konkurrensutsatt. Det är den sen några år på ganska många områden, dock inte helt. Nästa nivå (där fondbranschen som sagt är) där mäter man nettoflöden. Dit bör vi nu ta försäkringsbranschen för att få en mer holistisk bild av aktörerna. Försäkringsförbundet har nu börjat med särredovisning av både in- och utflyttar vilket gör det möjligt att visa nettosiffror. Kapitalet som bolagen förvaltar – "stockarna" – är naturligtvis också intressanta. I mogna branschen som t.ex. bankernas in- och utlåning mäts förändringen av ”stockarna”. Med ökat antal nya aktörer, stora utbetalningar och ökade flyttar samt eventuellt omval inom kollektivavtalsområdet kan det mycket väl vara intressant att följa utvecklingen på kapitalet. Ytterligare en aspekt gör det intressant – avkastningen på kapitalet. Med införande av nya solvensregler styrs bolagens möjligheter till att ta risk i större utstäckning. På en stor stock spelar det naturligtvis roll om man avkastar -3,4 eller + 1,8 procent.

Kampen om kunderna - vikten av effektiv distribution

Kan man dra några slutsatser av föregående inlägg? Andelen som sparar minskar, men det säger inte något om hur mycket de som faktiskt sparar avsätter. 

Produkten är intressant, liksom förvaltningsformerna. Traditionell försäkring, fondförsäkring och depåförsäkring gör att aktörerna kan erbjuda olika paketeringar till olika målgrupper. Om de har distributionskraften. 

Hos utmanarna bygger logiken på aktiva kunder som själva hittar dit och också orkar gör de val som krävs i de olika fondutbuden. AMFoch Alecta må vara duktiga på traditionell försäkring och kan visa upp såväl låga avgifter som god (riskjusterad) avkastning, men de saknar idag kraften i en effektiv distribution vid sidan av kryssvalsmarknaden. Så länge provat pensionssparande måste bli sålt istället för köpt ligger naturligtvis bankernas kontorsnät bra till som distributionskanal, men de saknar än så länge den traditionella produkten. Vilken bank blir först ut att förmedla någon av de ömsesidiga bolagens traditionella försäkringsprodukt?

Ytterligare en slutsats är att allt fler enbart ”tvångssparar” till pensionen som arbetsgivaren erbjuder via tjänstepensionen via ”uppskjuten lön”. Att ha ett attraktivt erbjudande till antingen distributörer eller direkt till arbetsgivarna blir därför allt viktigare i kampen om kunderna. För aktörerna förändras landskapet kontinuerligt. I de senaste upphandlingarna har de administrativa kostnaderna pressats. I Söderberg & Partners Plusplan Netto har bolagen erbjudit administration till 0 kronor. Nu har de flesta säkert avtal om kick-back från de fondbolag som är med, så helt utan intäkter för administrationen är inte bolagen. Kvar blir då att generera intäkter från de personriskförsäkringar som ingår, t.ex. i hälsokedjan där arbetsgivarna kan få olika erbjudanden för att hantera sina medarbetare på bästa sätt vid eventuell ohälsa. Att fördela riskerna på individer i kollektiv var länge en paradgren för försäkringsbolagen. Nu verkar det som om den kommer tillbaka i ny tappning – helt anpassad till den digitala världen med både elektronisk hälsodeklaration, riskbedömning och skadereglering.