Den senaste veckan har Norman-beloppet figurerat på både på bloggar som Finansliv och på Twitter. Morningstar var först ut och redovisar Norman-beloppet, d.v.s. vad avgiften blir under tio år om du sparar 1 000 kr per månad i en fond. Nu har både AMF, Avanza och Handelsbanken sagt att de kommer att redovisa beloppet på sina fonder. Vi får se när de andra aktörerna kommer, en aktör som vi inte hört något ifrån är Pensionsmyndigheten och hur de ser på att redovisa beloppet på fonderna i premiepensionssparandet.
Det är naturligtvis bra att den enskilde spararen lättare kan avgöra vad fondavgiften innebär i kronor. Men, avkastningen har som bekant en stor betydelse om man ska kunna förverkliga sig själv som pensionär genom ett aktivt sparande. Även årliga avgifter för att ha ett konto ska naturligtvis tas med. Även om de flesta aktörerna erbjuder investeringssparkontot gratis så tar några ut avgift för vanligt fritt fondsparande, IPS och kapitalförsäkring.
Vi funderar på vad det skulle innebära om bolagen redovisar Norman-beloppet för fonderna i de olika avtalspensionsupphandlingarna. Med tanke på att både SAF-LO coh ITP är på gång så är frågan inte helt ointressant. Då blir det tydligt vad en fond kostar direkt i butiken och vilka rabatter "gruppföreträdarna" inom de olika avtalområdena har lyckats förhandla fram och vad det innebär i kronor. Då lär det bli några aktörer som får förklara varför samma fond kostar olika. Men det är ju inte konstigare än att en liter mjölk kostar olika på Seven Eleven eller på Lidl. Differentierad prissättning har vi skrivit om tidigare. Men varför inte gå hela vägen och differentiera prissättningen beroende på i vilken kanal de vill göra sina affärer?
Ytterligare en fundering är om inte tradlivbolagen som Alecta, AMF, KPA, Folksam, SPP och Skandia borde ta och redovisa Normanbeloppet för sitt traditionella försäkringssparande. Visst, det är en försäkring och det sker fördelning mellan spararna över tiden. Men sparandedelen liknar mycket en fond-i-fond med kontinuerlig tillgångsallokering. Borde inte bolagen sälja traditionell försäkring på dess goda egenskaper och sluta jämföra sig på kvartalsbasis med avkastningen inom fondmarknaden?
Sök i den här bloggen
Visar inlägg med etikett Folksam. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Folksam. Visa alla inlägg
torsdag 10 maj 2012
Norman-beloppet ett steg mot differentierad prissättning på sparande?
Etiketter:
Alecta,
AMF,
Avanza,
Finansliv,
Folksam,
Handelsbanken,
ISK,
ITP,
KPA,
Norman-beloppet,
Peter Norman,
SAF-LO,
Skandia,
SPP
tisdag 27 mars 2012
Game set and match – är bankkontoren på tur?
Det är inte bara de traditionella medierna som film, böcker och musik som drabbas av digitaliseringens snabba omvandlingstryck. Nu visar sig även dataspelsbranschen sårbar för sin egen teknikutveckling. Exemplet Game visar att försäljningsledet tycks drabbas ungefär likadant som i den krishärjade bokhandeln, skriver SvD i en artikel idag.
Det är lätt att dra paralleller till retailbankernas fondutbud – idag får spararna betala mellan 1,25 och 1,7 i förvaltningsavgift för bankernas egna fondbolags aktiefonder. Aktörerna utan egna butiker, AMF, Folksam och SPP, erbjuder liknade alternativ avseende inriktning, risk och historisk avkastning på mellan 0,4 och 0,6 procent per år. Skandia och Länsförsäkringar tar ut mellan 0,6 och 1,6 procent för motsvarande utbud. Det är en stor skillnad, speciellt om vi nu verkar gå in i en period där vi inte kommer att få se de överavkastningarna på aktiemarknaden som vi sett under 80-, 90-talen och vissa senare år. Vi har inga synpunkter på fondavgifterna i sig men det blir uppenbart vad bankernas kontorsrörelse tar ut i avgifter om vi antar att kapitalförvaltningen kostar lika mycket oavsett om det är AMF Fonder eller en banks fondbolag som förvaltar fonden.
Det är självklart upp till spararen/konsumenten att välja var man köper sina produkter. Men hur länge är spararna beredda att år efter år betala mer för en likartad produkt och få lägre avkastning på det kapital som ska förverkliga dem som pensionärer? Men risken är uppenbar att bankerna går samma öde till mötes som både boklådornas och nu spelbranschens butiker. Varför inte införa en differentierad prissättning på fondavgifterna beroende på i vilken kanal kunder väljer att handla? UCITS IV öppnar upp för olika avgifter för samma fond men redan idag kan vi lösa problemet med olika priser och en och samma NAV-kurs genom fondavgiftsrabatter som innebär att spararen får nya fondandelar. Kanske krångligt att förklara för kunden, men det är lätt att visa hur mycket de sparar genom att använda digitala kanaler istället för bankkontoret.
Du läser Svenska Dagbladets artikel om Game här.
Det är lätt att dra paralleller till retailbankernas fondutbud – idag får spararna betala mellan 1,25 och 1,7 i förvaltningsavgift för bankernas egna fondbolags aktiefonder. Aktörerna utan egna butiker, AMF, Folksam och SPP, erbjuder liknade alternativ avseende inriktning, risk och historisk avkastning på mellan 0,4 och 0,6 procent per år. Skandia och Länsförsäkringar tar ut mellan 0,6 och 1,6 procent för motsvarande utbud. Det är en stor skillnad, speciellt om vi nu verkar gå in i en period där vi inte kommer att få se de överavkastningarna på aktiemarknaden som vi sett under 80-, 90-talen och vissa senare år. Vi har inga synpunkter på fondavgifterna i sig men det blir uppenbart vad bankernas kontorsrörelse tar ut i avgifter om vi antar att kapitalförvaltningen kostar lika mycket oavsett om det är AMF Fonder eller en banks fondbolag som förvaltar fonden.
Det är självklart upp till spararen/konsumenten att välja var man köper sina produkter. Men hur länge är spararna beredda att år efter år betala mer för en likartad produkt och få lägre avkastning på det kapital som ska förverkliga dem som pensionärer? Men risken är uppenbar att bankerna går samma öde till mötes som både boklådornas och nu spelbranschens butiker. Varför inte införa en differentierad prissättning på fondavgifterna beroende på i vilken kanal kunder väljer att handla? UCITS IV öppnar upp för olika avgifter för samma fond men redan idag kan vi lösa problemet med olika priser och en och samma NAV-kurs genom fondavgiftsrabatter som innebär att spararen får nya fondandelar. Kanske krångligt att förklara för kunden, men det är lätt att visa hur mycket de sparar genom att använda digitala kanaler istället för bankkontoret.
Du läser Svenska Dagbladets artikel om Game här.
Etiketter:
AMF,
Folksam,
Länsförsäkringar,
NAV,
prissättning,
retailbankerna,
Skandia,
SPP
onsdag 7 mars 2012
Dags att se branschen med nya ögon!
I det senaste numret av en av branschtidningarna redovisas statistik från Försäkringsförbundet, i termer av premieinkomster.
Våra siffror skiljer sig något mot branschtidningens eftersom vi har med icke konkurrensutsatt verksamhet. Men klar vinnare blir Skandia, Alecta och Folksam.
Det är självklart viktigt att ett försäkringbolag får in nya premier – det garanterar att det finns kapital att ta ut avgifter från – d.v.s. premierna säkrar intäkterna genom avgiftsuttag eller kick-backs från externa fondbolag. Men försäkringsbolagen har ett annat flöde också – ut ur bolaget. Naturligvis pensionsutbetalningar, s.k. försäkringsersättningar, men också utflyttar och återköp. På samma sätt som premierna säkrar intäkterna, minskar utbetalningarna möjligheterna till avgiftsuttag och därmed intäkter. Att ta med utbetalningarna i en jämförelse mellan bolagen ser vi som en självklarhet – i varje fall om vi vill undersöka bolagens driftkostnader på lång sikt i relation till kapitalet.*
Alecta ligger kvar i topp men två av banklivbolagen tar ”plats” två och tre. Värre går det för trion som har utflöden. För dem har underlaget för intäkter minskat och även med samma driftskostnader som året tidigare ökar deras marginalkostnader. Men det finns hjälp att få – Itello hjälper gärna till att effektivisera administrationen av det långsiktiga sparandet. Det ger lägre administrativa kostnader och ökade möjligheter till att konkurrera i de nya upphandlingarna – speciellt inom avtalspensionsområdet och de som företräds av mäklarna.
*Det här sättet att se marknaden liknar det sätt man ser fondmarknaden – de redovisar nettoförändringar istället för enbart inflöden. Det finns en naturlig förklaring till varför. Låt oss titta på några andra exempel från finansbranschen. Vi börjar med introduktionen av investeringssparkontot. Just nu finns det små belopp och då är det intressant att titta på hur många konton varje aktör har. Längre fram i tiden kommer vi säkert att se siffror på hur många aktiva konton som finns, d.v.s. konton med insatta medel. Nästa nivå är att mäta inflödet, för att jämföra de olika aktörerna. Där har försäkringsbranschen varit ett tag, men även om branschen har funnits i många år så har den inte varit konkurrensutsatt. Det är den sen några år på ganska många områden, dock inte helt. Nästa nivå (där fondbranschen som sagt är) där mäter man nettoflöden. Dit bör vi nu ta försäkringsbranschen för att få en mer holistisk bild av aktörerna. Försäkringsförbundet har nu börjat med särredovisning av både in- och utflyttar vilket gör det möjligt att visa nettosiffror. Kapitalet som bolagen förvaltar – "stockarna" – är naturligtvis också intressanta. I mogna branschen som t.ex. bankernas in- och utlåning mäts förändringen av ”stockarna”. Med ökat antal nya aktörer, stora utbetalningar och ökade flyttar samt eventuellt omval inom kollektivavtalsområdet kan det mycket väl vara intressant att följa utvecklingen på kapitalet. Ytterligare en aspekt gör det intressant – avkastningen på kapitalet. Med införande av nya solvensregler styrs bolagens möjligheter till att ta risk i större utstäckning. På en stor stock spelar det naturligtvis roll om man avkastar -3,4 eller + 1,8 procent.
Nu ser vi att två av de traditionella bolagen har det största utflödet. Inte konstigt med tanke på att de har stora bestånd och att många försäkringstagare har uppnått pensionsåldern. Tittar vi nu på nettosiffror ser det ut så här:
Alecta ligger kvar i topp men två av banklivbolagen tar ”plats” två och tre. Värre går det för trion som har utflöden. För dem har underlaget för intäkter minskat och även med samma driftskostnader som året tidigare ökar deras marginalkostnader. Men det finns hjälp att få – Itello hjälper gärna till att effektivisera administrationen av det långsiktiga sparandet. Det ger lägre administrativa kostnader och ökade möjligheter till att konkurrera i de nya upphandlingarna – speciellt inom avtalspensionsområdet och de som företräds av mäklarna.
*Det här sättet att se marknaden liknar det sätt man ser fondmarknaden – de redovisar nettoförändringar istället för enbart inflöden. Det finns en naturlig förklaring till varför. Låt oss titta på några andra exempel från finansbranschen. Vi börjar med introduktionen av investeringssparkontot. Just nu finns det små belopp och då är det intressant att titta på hur många konton varje aktör har. Längre fram i tiden kommer vi säkert att se siffror på hur många aktiva konton som finns, d.v.s. konton med insatta medel. Nästa nivå är att mäta inflödet, för att jämföra de olika aktörerna. Där har försäkringsbranschen varit ett tag, men även om branschen har funnits i många år så har den inte varit konkurrensutsatt. Det är den sen några år på ganska många områden, dock inte helt. Nästa nivå (där fondbranschen som sagt är) där mäter man nettoflöden. Dit bör vi nu ta försäkringsbranschen för att få en mer holistisk bild av aktörerna. Försäkringsförbundet har nu börjat med särredovisning av både in- och utflyttar vilket gör det möjligt att visa nettosiffror. Kapitalet som bolagen förvaltar – "stockarna" – är naturligtvis också intressanta. I mogna branschen som t.ex. bankernas in- och utlåning mäts förändringen av ”stockarna”. Med ökat antal nya aktörer, stora utbetalningar och ökade flyttar samt eventuellt omval inom kollektivavtalsområdet kan det mycket väl vara intressant att följa utvecklingen på kapitalet. Ytterligare en aspekt gör det intressant – avkastningen på kapitalet. Med införande av nya solvensregler styrs bolagens möjligheter till att ta risk i större utstäckning. På en stor stock spelar det naturligtvis roll om man avkastar -3,4 eller + 1,8 procent.
fredag 20 januari 2012
Investeringssparkontot - flipp eller flopp för aktörerna?
Avanza var först ut med att informera om hur många kunder som hoppade på den nya sparformen investeringssparkontot. Under de två första veckorna öppnades 2300 konton och skapade ett inflöde på 580 miljoner kronor. Det blir i snitt drygt 250 000 kronor per konto. Avanza redovisar dock inte hur inflödet fördelar sig eller hur stor del av inflödet som kommer från omflytt från kapitalförsäkringar. Men siffrorna tyder på att det är de aktiva spararna som valt investeringssparkontot. Hittills har det i hela landet öppnats 25 000 investeringssparkonton, uppskattar Claes Hemberg. Vi kommer förmodligen att se fler aktörer redovisa specifika siffror i kvartalsrapporterna.
Eftersom Avanza inte har någon avgift för kapitalförsäkring och det är samma skattebas på både investeringssparkontot och kapitalförsäkring bör deras intäkter inte påverkas. Det samma gäller inte för de andra aktörerna. Banker, som exempelvis Skandia och Länsförsäkringar, som erbjuder både kapitalförsäkring och investeringssparkonto tar idag ut avgifter för kapitalförsäkring. Vissa av aktörerna har aviserat lägre avgifter för kapitalförsäkring för att möta avgifterna i investeringssparkontot. Senare i vår kommer försäkringsförbundets statistik där vi följer upp eventuell omflytt mellan kapitalförsäkring och investeringssparkontot. Då vet vi också mer om vilka fondbolag med direktkunder som också erbjuder investeringssparkonto. Kanske vet vi då också mer om Folksams samarbete med Indecap och om hur SPPs erbjudande till privatpersoner ser ut.
Eftersom Avanza inte har någon avgift för kapitalförsäkring och det är samma skattebas på både investeringssparkontot och kapitalförsäkring bör deras intäkter inte påverkas. Det samma gäller inte för de andra aktörerna. Banker, som exempelvis Skandia och Länsförsäkringar, som erbjuder både kapitalförsäkring och investeringssparkonto tar idag ut avgifter för kapitalförsäkring. Vissa av aktörerna har aviserat lägre avgifter för kapitalförsäkring för att möta avgifterna i investeringssparkontot. Senare i vår kommer försäkringsförbundets statistik där vi följer upp eventuell omflytt mellan kapitalförsäkring och investeringssparkontot. Då vet vi också mer om vilka fondbolag med direktkunder som också erbjuder investeringssparkonto. Kanske vet vi då också mer om Folksams samarbete med Indecap och om hur SPPs erbjudande till privatpersoner ser ut.
Etiketter:
Avanza,
Claes Hemberg,
Folksam,
Indecap,
ISK,
kapitalförsäkring,
Länsförsäkringar,
Skandia,
SPP
tisdag 22 november 2011
Ny affärsmodell - Folksam och Indecap inleder samarbete
Idag kan vi läsa att Folksam renodlar sin sparandeaffär till att enbart erbjuda försäkringssparande. Daniel Eriksson, produktdirektör på Folksam säger:
"Vi vässar Folksam för framtiden genom att än mer fokusera på sparande i försäkring samtidigt som våra övriga sparandekunder blir väl omhändertagna av en kompetent investeringskonsult."
Sedan 1994 då individuellt pensionssparande (IPS) introducerades har Folksam med sina distributionskanaler attraherat cirka 22 500 sparare. Det verkar sunt att fokusera på försäkringssparandet och utnyttja de upparbetade distributionskanalerna. Kostnader för att underhålla kundrelationer och system måste alltid sättas i relation till intäkterna sparandet genererar och värdeerbjudandet till kunderna. Om det är som Folksam påstår, ja då kommer de inte att erbjuda investeringssparkonto till spararna heller. Har de lämnat arenan för ett komplett sparande inom det långsiktiga sparandet? Flyttar de fokus till att vara producent och använda ”partneraffären” som sitt distributionsnät?
Det totala sparandet i IPS är knappt 60 miljarder kronor. Det är naturligt att bankerna har merparten, uppskattningsvis 80 procent, av det sparandet. Då kan man börja fundera på om det finns fler försäkringsbolag som har ett bestånd av ”banksparande” i sin portfölj. Får vi se fler affärer där de renodlar sina bestånd? IPS är fortfarande skattegynnat, även om avdragsrätten nu är 12 000 per år. Och de aktörer som har en direkt relation med sina kunder bör kunna föra en dialog kring det långsiktiga sparandet oavsett om det är ISP, ISK eller försäkringssparande som är det bästa för kunden.
Många försäkringsbolag såg det skattegynnade investeringssparkontot som ett hot från bankerna och ”man skulle bara vara med till varje pris”. Nu ska man komma ihåg att ett par år tidigare fick försäkringsbolagen möjlighet att sälja bankernas paradgren – fonder i ett försäkringsskal – unit linked. Tillkomsten av IPS kan betraktas i ljuset av att branschglidningen, som vi nu ser resultatet av, började redan 1991 och som alltså har pågått i 20 år. Det kommer att bli intressant att se hur Indecaps affärsmodell ser ut och om de kan få lönsamhet i sin affär. Oavsett om det sker med befintliga kunder eller om det krävs fler kunder inne i butiken. Och är det Indecap som kommer att erbjuda investeringssparkontot till Folksams nätverk av distributörer...?
För varje ny produkt som lanserats på marknaden så har sparandet ökat. Men grafen visar också att sparandet i IPS inte blev den succé som många förutspådde, i jämförelse med fondförsäkringssparandet. Vad kan det bero på? Var det den begränsade flytträtten och ersättningarna som gjorde fondförsäkringsprodukten till en försäljningssuccé? Vad tror du?
Imorgon är det dags för Business Model Summit. Möt oss där! Vi ser fram emot en inspirerande dag och intressanta diskussioner kring just affärsmodeller för aktörerna på marknaden för det långsiktiga sparandet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



