Kan bankerna bli distributörer för traditionell försäkring inom avtalspension?

Som vi har skrivit tidigare, så har Fora lagt ut information om en förfrågan till försäkringsbolagen där Fora vill att de utvecklar sin syn på förutsättningarna för att kunna leverera produkten traditionell försäkring till avtalsområdena SAF-LO och till ITP. 

Det verkar som om det kan bli anslutningsförfarande både inom SAF-LO och ITP och det bör vara intressant för bankernas livbolag att i vart fall erbjuda fondförsäkring. Då behöver de inte vara bäst utan det räcker med att de är tillräckligt bra. D.v.s. uppfyller de kriterier som parterna sätter upp. Pris och entréfondslösning har varit några av de parametrar som haft stor betydelse. Att även erbjuda förvaltning och administration av avtalspensionen som en del i det långsiktiga sparandet bör kännas helt naturligt för alla ”retailbankers”. Kanske inte så konstigt att två av de svenska retailbankerna vässar sina erbjudanden och erbjuder fonder med noll i avgift utöver Avanza Zero. 

Men om nu den traditionella försäkring hör hemma hos varje leverantör av avtalspension och bankernas ledningar inte ser någon möjlighet till att erbjuda det, exempelvis på grund av regelverk kring Solvens II, Basel III och de hårdare kapitaltäckningskraven de svenska bankerna fått p.g.a. av att bankerna har så stort inflytande på vår lilla öppna ekonomi. Borde de då inte leta efter någon som har den traditionella försäkringen som affärsidé?

Är det inte en fantastisk möjlighet för de traditionella livbolagen Alecta, AMF, Folksam, Skandia och SPP att hitta ytterligare en distributionskanal och på så sätt kunna sänka de administrativa kostnaderna i relation till förvaltat kapital? Eftersom de med stor sannolikhet själva är med kommer de att kunna värdera vad tillgången till ytterligare en distributionskanal är värd. Vilken bank är mest intresserad av AMF:s tradprodukt? Läs mer i ett tidigare inlägg om kampen om kunderna.

Flytterett gir ville tilstander?

I Sverige pågår debatten om flytterett for pensjonsforsikringsavtaler, deriblant flytterett for fripoliser (fribrev). Den 15. juni i år skal Livförsäkringsutredningen presentere sine forslag om fri flytterett. Store penger står på spill og de store aktørene går i skyttergravene for å beskytte sine interesser. På norsk side er argumentasjonen mot flytting velkjent, men desto mer uforståelig når vi vet hvordan det gikk i det norske markedet. Er det ikke en selvsagt rett for fripoliseieren selv å velge leverandør, investeringsprofil, kostnads- og servicenivå?

I Norge har vi vært gjennom flere faser og avsluttet diskusjonene om pris man skulle ta for flytting, flyttefrister osv. Som kjent er hindringene redusert kraftig. For tiden er det helt andre ting som plager bransjen i Norge og særlig de selskapene som sitter med store fripoliseporteføljer. Solvency II, langt liv avsetning, lovbestemt fortjenestemargin og mangel på sikre investeringsalternativer for å oppfylle rentegarantien er noen av temaene som uroer livbransjen langt mer enn hvordan flytteretten blir håndtert.

Den totale pensjonskapitalen som kan omfattes av flytteretten i Sverige er formidabel, noe som er tallfestet i denne artikkelen skrevet av Claes Carlson, vd Danica Pension. I Norge står det 150 milliarder NOK i fripoliser med full flytterett. Hvorfor er ikke diskusjonen og liberaliseringen kommet lenger på dette område i Sverige? 
Det er en rekke ulikheter mellom Norge og Sverige på tjenestepensjonsområdet. Ikke minst det faktum at det er flere parter som har stor påvirkningskraft kompliserer flyttedebatten. Mange av tjenestepensjonsavtalene i Sverige er inngått og nærmest låst gjennom tjenestemannskartellene. Et detaljert regelverk skal man ikke kimse av. Flytteretten kan være skrevet inn i kollektivavtalen du tilhører eller forsikringsselskapet (!) har valgt å gi deg retten til å flytte. Og for å komplisere det litt mer: Tilhører du en kollektivavtale der det ikke er flytterett kan derimot forsikringsselskapet ha innført flytterett…. M.a.o. ikke enkelt å vite hva som er flyttbart eller ikke når det nasjonale regelverk ikke gir allmenne bestemmelser om flytterett. De store partene i arbeidslivet: Svensk næringsliv, LO og privattjenestemannskartellet PTK er ikke spesielt begeistret for flyttetankegangen og vil kun at flytteretten skal gjelde til forsikringsselskapene som man allerede har avtale med. Kan det kalles flytterett da?

I de store tallene for Sverige inkluderes offentlige tjenestepensjoner. Fra 2014 vil pensjoner innen kommuner og landsting kunne flyttes, dog begrenset til utvalgte leverandører…. I Norge opptjener du dine rettigheter hvis du meldes ut av en offentlig tjenestepensjonsordning, men det er ingen kapital som blir utstedt til en fripolise.

En annen diskusjon går på å beholde avtalen slik den ble tegnet, dvs. at avtalte ytelser, vilkår og plasseringsbestemmelser blir beholdt. Dette har så langt vært lovbestemt i Norge også, men banklovkommisjonen har foreslått en åpning for at i det det minste alderspensjonskapitalen kan konverteres til en såkalt FPI, fripolise med investeringsvalg.

Et annet moment som gir tro på at flyttretten faktisk vil innføres på bred front er at flytteretten faktisk er delvis innført for avtaler tegnet etter 2006. 

(Fra)flyttingsavgiftene i Sverige er saftige, det finnes eksempler som viser at noen av selskapene tar titusenvis av kroner i flytteavgifter for å dekke sine kostnader. Et effektivt mottiltak for å forhindre flytting, men lite populært og noe som utredningen helt sikkert vil uttale seg om.

15. juni får vi altså svaret på hvilken vei det går. Eksemplet Norge er trukket frem i Sverige siden markedene har mange likhetstrekk. Erfaringene fra Norge påvirker debatten bl.a. fordi erfaringene viser at flyttemuligheten er til kundens beste. Det er ikke mange som har flyttet fripolisene sine i Norge, men trusselen om fraflytting av fripolisene ga vesentlige lavere avgifter, bedre service og større fokus på avkastning.

Store variasjoner i prising av pensjonskapitalbevis

Fripolisenes andel av de totale premiereservene for ytelsespensjonsproduktene i privat sektor utgjør nå over 50 prosent pr 31.12.2011 (FNO). Det er blitt noe større bevissthet om et produkt du bare får vite noe om en gang i året - ved kontoføringen. Selv om det er blitt lettere å flytte fripoliser er det kun 2,5 prosent, målt i premiereserver, som gjorde det i 2011. Silver klarte å sette i gang en rekke flytteprosesser som fikk de store aktørene til å våkne opp og prøve å hindre kundeavgang. Men de siste årene ser selskapene at ikke all kapital nødvendigvis er god kapital og livselskapenes ledere opplever snarere våkenetter over de plagsomt høye rentegarantiene og avsetningskravene i forbindelse med Solvency II. Siste markering i debatten om fripolisenes er tydelig. Storebrand stopper tilflytting av fripoliser, før det har både DNB Liv, Nordea og Silver stoppet tilflyttingen. Slik forslaget fra banklovkommisjonen, (NOU 2012:3 Fripoliser og kapitalkrav) foreligger, er det heller ingen grunn til å vente at demningen brister og alle flytter/ konverterer fripolisene sine til det adskillig mer transparente men usikre pensjonskapitalbeviset.

Hittil har heller ikke det såkalte pensjonskapitalbevis utstedt fra innskuddspensjonsordninger fanget stor interesse, selv om flytteaktiviteten er noe større her målt prosent flyttet verdi. De fleste eierne er unge og opptatt av helt andre ting enn pensjonskapital. Etterhvert vil det ligge igjen et stort antall pensjonskapitalbevis igjen i livselskapene etter hyppige jobbskifter. Det kan tydelig sees av statistikken. Det var over 650.000 pensjonskapitalbevis pr. 31.12.2011 (FNO), en vekst på hele 150.000 i løpet av et år. Selv om pensjonskapitalbevisporteføljen kun utgjør en brøkdel av fripoliseporteføljen, vokser den raskt og utgjør noe over 11 milliarder NOK pr. 31.12.2011.

Kanskje eierne burde se nærmere etter hvordan pensjonskapitalbevisene utvikler seg både mht. avkastning og ikke minst kostnader som de selv må betale nå? 

Når vi ser på hva de ulike aktørene tilbyr, så man fort at det er stor variasjon i avkastning og ikke minst priser. Stykkprisen varierer betydelig, noen priser i prosent av Grunnbeløp (Basbelopp), noen etter størrelsen på kapitalen. Forvaltningskostnadene er det også store variasjoner på fra første krone.

I eksemplet viser vi hvordan administrasjons og forvaltningskostnadene varierer hos 6 ulike leverandører, fra etablerte livselskap til rene fondsleverandører. Sammenligningen er gjort på en standard investeringsprofil med 50 % i aksjer, resten i obligasjoner og rentepapirer. Saldoen utgjør NOK 200.000. Et stort pensjonskapitalbevis, men det synliggjør prisforskjellene.

Store forskjeller med andre ord. Er det noen som tror at det er noen korrelasjon mellom høy avkastning og høy pris? Vi kan bekrefte at det ikke er det. Det blir interessant å se hvordan prissettingen vil konvergere når markedet vokser og det blir større oppmerksomhet rundt prisene.

Framtidens Bank & Försäkring - tematidningen ger insikter kring branschaktörernas utmaningar

I förra veckan distribuerades tematidningen Framtidens Bank & försäkring - trender inom it, affärsutveckling och säkerhet med Dagens Industri. Efter att ha bläddrat och läst ett par artiklar synliggörs ett visst mönster. I den redaktionella texten skrivs det om nya utmaningar för branschens aktörer – mest då om nya regelverk som måste uppfyllas för att kunna bedriva en tillståndspliktig verksamhet. Någon artikel beskriver det som borde vara det mest intressanta  - hur man ska bedriva sin affär med de valda kunderna och distributionskanalerna för att säkerställa att intäkter matchas med kostnader och krav på avkastning. Att utveckla affärsmodellen och erbjuda ett värdeerbjudande till sina kunder trots de nya regelverken borde vara högst upp på agendan hos alla företagsledningar. Just nu känns det som många av aktörerna avsätter sina mest kompetenta medarbetare till att säkerställa att regelverken uppfylls. Borde man inte söka partnersamarbeten med sina leverantörer som säkerställer att dessa nya regler och krav uppfylls?

Itello har likt många andra leverantörer flera kunder som utsätts för samma krav – genom att utveckla vår produkt och möjligheter till konfigurering kan våra kunder dela på utvecklingskostnaderna. Andra leverantörer har valt andra alternativ – som near sourcing och outsourcing och det är naturligtvis upp till varje aktör att välja den partner som de tror bäst uppfyller de krav på flexibilitet och långsiktighet i samarbetet och i vald lösning.

Bland annonsörerna i tematidningen är det förvånade många som fortfarande beskriver sin produkts/tjänsts egenskaper snarare än vilken nytta potentiell kund får. Frågan hur kunderna ska lösa utmaningarna verkar vara viktigare än vad potentiell kund ska prioritera. Det fungerar ju om kunden har identifierat behovet av det leverantören erbjuder. Vi anser att det är viktigare att hitta ett långsiktigt och hållbart partnersamarbete för att lösa de kommande utmaningarna – kompetens kring kundens verksamhet och uthållighet skapar förutsättningar att lösa dagens och morgondagens utmaningar.

Det är lika bra att säga det – vi har också betalt annonsplats och det är relevant att fundera på om det är väl spenderade pengar. I vilket fall som helst har Next Media fått en rad leverantörer till bankerna och försäkringsbolagen att ställa upp - 13 av 36 sidor innehåller redaktionell text, hela 2/3 är alltså reklammaterial.