Banklivbolagens kostnader del 2 - administrationskostnaderna fördubblade på sju år

Vi tittade i tidigare inlägg på bankernas anskaffningskostnader i detalj. I det här inlägget studerar vi hur administrationskostnaderna har utvecklats över tid.

Administrationskostnaderna ökar mest för Swedbank Försäkring och för Nordea Liv & Pension, men en stor del av förklaringen ligger i det ökade långsiktiga sparandet hos dessa aktörer. Handelsbanken Liv ökar sina kostnader men har säkerligen haft kostnader för både sammanslagningen och separeringen från SPP under perioden. Fördelar vi istället administrationskostnaderna på förvaltat kapital så kommer Swedbank fortfarande väl ut i jämförelse med sina branschkollegor. SEB har något högre administrativa kostnader men har å andra sidan aggregerat mer kapital, vilket ger dem något lägre procentuella administrationskostnader. Under 2012 kommer avtalsförhandlingarna inom SAF-LO och ITP att sätta ramarna för de nya villkoren - det verkar bli ett anslutningsförfarandet. Om banklivbolagen eller om privatmarknadsansvariga kommer att prioritera detta långsiktiga sparande eller inte vet vi inte idag.

Ett anslutningsförfarande innebär att alla som uppfyller kraven på bland annat fondutbud och låga administrativa kostnader kommer att få vara med. Vilka av banklivbolagen som har bäst förutsättningar för att ha ett bra erbjudande till sin privatmarknadsansvarig kan man just nu bara spekulera om. Vi vet att Itellos kunder kommer att dela på utvecklingskostnaderna för att möta de nya upphandlingarna och ta del av de förbättringar vi gör för att effektivisera både in- och utflytt.

Banklivbolagens kostnader del 1 – historien ger förklaringar till anskaffningskostnaderna

På frukostseminariet den 7 mars visade vi ovanstående figur. En slutsats var att banklivbolagen har stora anskaffningskostnader procentuellt jämfört med de andra typerna av livbolag. En förklaring kan vara att livbolagens produkter konkurrerar om de långsiktiga spararnas pengar. En annan förklaring är att banklivbolagen är beroende av respektive koncerns bankkontor och använder förmedlare. Låt oss då se hur det ser ut per bolag och hur utvecklingen har varit.

Figuren visar de anskaffningskostnader som banklivbolagen redovisar i sina årsredovisningar. Swedbank redovisar bruttosiffror från 2007, vilket förklarar deras ökning 2006-2007. Dessutom delade Swedbank Robur och Swedbank Försäkring upp sina verksamheter i separata delar vilket gjorde att Swedbank Försäkring fick ökade kostnader för sin verksamhet under 2012. SEB och Swedbank visar på klart högre anskaffningskostnader och det beror delvis på redovisningen av bruttobelopp men även att båda använder förmedlare vid försäljning i större utsträckning än Handelsbanken och Nordea Liv & pension.

Är du nyfiken på mer? Hela presentationen från frukostseminariet går att ladda ner här.

Framtidens Bank & Försäkring - tematidningen ger insikter kring branschaktörernas utmaningar

I förra veckan distribuerades tematidningen Framtidens Bank & försäkring - trender inom it, affärsutveckling och säkerhet med Dagens Industri. Efter att ha bläddrat och läst ett par artiklar synliggörs ett visst mönster. I den redaktionella texten skrivs det om nya utmaningar för branschens aktörer – mest då om nya regelverk som måste uppfyllas för att kunna bedriva en tillståndspliktig verksamhet. Någon artikel beskriver det som borde vara det mest intressanta  - hur man ska bedriva sin affär med de valda kunderna och distributionskanalerna för att säkerställa att intäkter matchas med kostnader och krav på avkastning. Att utveckla affärsmodellen och erbjuda ett värdeerbjudande till sina kunder trots de nya regelverken borde vara högst upp på agendan hos alla företagsledningar. Just nu känns det som många av aktörerna avsätter sina mest kompetenta medarbetare till att säkerställa att regelverken uppfylls. Borde man inte söka partnersamarbeten med sina leverantörer som säkerställer att dessa nya regler och krav uppfylls?

Itello har likt många andra leverantörer flera kunder som utsätts för samma krav – genom att utveckla vår produkt och möjligheter till konfigurering kan våra kunder dela på utvecklingskostnaderna. Andra leverantörer har valt andra alternativ – som near sourcing och outsourcing och det är naturligtvis upp till varje aktör att välja den partner som de tror bäst uppfyller de krav på flexibilitet och långsiktighet i samarbetet och i vald lösning.

Bland annonsörerna i tematidningen är det förvånade många som fortfarande beskriver sin produkts/tjänsts egenskaper snarare än vilken nytta potentiell kund får. Frågan hur kunderna ska lösa utmaningarna verkar vara viktigare än vad potentiell kund ska prioritera. Det fungerar ju om kunden har identifierat behovet av det leverantören erbjuder. Vi anser att det är viktigare att hitta ett långsiktigt och hållbart partnersamarbete för att lösa de kommande utmaningarna – kompetens kring kundens verksamhet och uthållighet skapar förutsättningar att lösa dagens och morgondagens utmaningar.

Det är lika bra att säga det – vi har också betalt annonsplats och det är relevant att fundera på om det är väl spenderade pengar. I vilket fall som helst har Next Media fått en rad leverantörer till bankerna och försäkringsbolagen att ställa upp - 13 av 36 sidor innehåller redaktionell text, hela 2/3 är alltså reklammaterial.

Framgångsrika affärsmodeller för försäkringsbranschen

Frukostseminariet om framgångsrika affärsmodeller för försäkringsbranschen drog fullt hus. Över 80 personer tog igår morse hissen upp till 18:e våning i Hi-Tech Building för att äta frukost med oss på Itello och Cordial. Frukostseminariet var en uppföljning till Business Model Summit, men nu med fokus enbart på försäkringsbranschen. Björn-Erik Willoch från Cordial lyfte de affärsmodellutmaningar som försäkringsbranschen står inför. Han visade hur stöd för nya erbjudanden hanteras bäst genom återanvändbarhet av befintliga processer och att processarkitekturen skapar förutsättningar för att utveckla kravställningen på IT. Camilla Larsson och Maria Vidmo, båda från AMF, berättade om sin varumärkes- och verksamhetsresa och hur de rent konkret gick tillväga för att skapa affärsnytta genom att verksamheten och IT arbetar tillsammans för att skapa resultat. Och hur IT blir möjliggöraren istället för bromsklossen. Jan Hedestam från Itello presenterade trender och analyser kring det långsiktiga sparandet. För dig som följer bloggen är ämnet bekant – det långsiktiga sparandets distributionslogik nedbrutet per bolag och branschens driftskostnader och administrationskostnader uppdelat per bolag.

Presentationerna från frukostseminariet finns att ladda hem. Om du inte hade möjlighet att medverka, men vill veta mer om innehållet på seminariet, tveka inte att höra av dig!

Hälsokedjan - en utmaning att vara på rätt plats och i rätt kanal

De flesta större aktörer har någon form av hälsokedja, vilket är ett utmärkt exempel på hur en värdekedja kan byggas upp och erbjuda en helhetslösning, i första hand till arbetsgivare. Några av de största försäkringsgivarna har alla kedjans delar i egen regi, medan nischaktörerna erbjuder delar av kedjan och agerar underleverantörer. Skandia illustrerar kedjan så här på sin hemsida.

Det borde finnas större synergieffekter mellan företagshälsovård och privat sjukvårdsförsäkring än vad som utnyttjas idag. För att göra försäkringsprodukterna mer kostnadseffektiva kommer det att bli viktigt att ännu tydligare skilja mellan behov av vård och behov av försäkringsskydd. Ett tydligt exempel på försäkringsskydd är att snabbare komma till specialist. Ett tydligt exempel på vårdbehov är årlig hälsokontroll. Kanske lanseras det en tjänst i framtiden som enbart rekommenderar bra vårdgivare, medan finansieringen av själva vården får ske på annat sätt. Det finns många spännande möjligheter att utveckla affären utifrån kundernas verkliga behov. Många av aktörerna betonar betydelsen av distribution (kundrelation) och att det kommer bli allt viktigare i framtiden. Om man inte är nischad och har en väldigt speciell och eftertraktad produkt så krävs troligen egen distribution, alternativt nära samarbete med en eller flera stora distributörer. De stora aktörerna (banker och stora försäkringsbolag) verkar ha ett intresse av att ytterligare öka sin distributionskraft, främst genom att öka antalet egna säljare. Franchise verkar vara på gång tillbaka, kanske drivet av ett eventuellt hot om provisionsförbud. Franchise betyder ju att man bara representerar ett bolag (tied agent).

Att vara på rätt plats, i rätt situation och i rätt kanal oavsett tid på dygnet eller del av året kommer att vara helt avgörande för framgång. Det gäller att erbjuda rätt paketering när behovet dyker upp hos kunden. Nya, kanske helt oväntade, distributörer kommer att dyka upp, förmodligen via mobila tjänster eller mobilens framtida ersättare.

Vi kommer att få en utveckling som mer och mer tvingar de olika aktörerna på marknaden att fokusera på sina styrkor och sin naturliga del av värdekedjan. Exempel på olika styrkeinriktningar är sparande, riskprodukter, rådgivning och självklara kundmöten/-situationer som t.ex. banken har för sparande och lån eller som försäkringsbolaget har för försäkringar. De olika aktörerna, speciellt försäkringsförmedlarna, kommer också att få starka krav på sig att visa att de ger ökat kundvärde.

Dags att se branschen med nya ögon!

I det senaste numret av en av branschtidningarna redovisas statistik från Försäkringsförbundet, i termer av premieinkomster.

Våra siffror skiljer sig något mot branschtidningens eftersom vi har med icke konkurrensutsatt verksamhet. Men klar vinnare blir Skandia, Alecta och Folksam.

Det är självklart viktigt att ett försäkringbolag får in nya premier – det garanterar att det finns kapital att ta ut avgifter från – d.v.s. premierna säkrar intäkterna genom avgiftsuttag eller kick-backs från externa fondbolag. Men försäkringsbolagen har ett annat flöde också – ut ur bolaget. Naturligvis pensionsutbetalningar, s.k. försäkringsersättningar, men också utflyttar och återköp. På samma sätt som premierna säkrar intäkterna, minskar utbetalningarna möjligheterna till avgiftsuttag och därmed intäkter. Att ta med utbetalningarna i en jämförelse mellan bolagen ser vi som en självklarhet – i varje fall om vi vill undersöka bolagens driftkostnader på lång sikt i relation till kapitalet.*

Nu ser vi att två av de traditionella bolagen har det största utflödet. Inte konstigt med tanke på att de har stora bestånd och att många försäkringstagare har uppnått pensionsåldern. Tittar vi nu på nettosiffror ser det ut så här:

Alecta ligger kvar i topp men två av banklivbolagen tar ”plats” två och tre. Värre går det för trion som har utflöden. För dem har underlaget för intäkter minskat och även med samma driftskostnader som året tidigare ökar deras marginalkostnader. Men det finns hjälp att få – Itello hjälper gärna till att effektivisera administrationen av det långsiktiga sparandet. Det ger lägre administrativa kostnader och ökade möjligheter till att konkurrera i de nya upphandlingarna – speciellt inom avtalspensionsområdet och de som företräds av mäklarna.

*Det här sättet att se marknaden liknar det sätt man ser fondmarknaden – de redovisar nettoförändringar istället för enbart inflöden. Det finns en naturlig förklaring till varför. Låt oss titta på några andra exempel från finansbranschen. Vi börjar med introduktionen av investeringssparkontot. Just nu finns det små belopp och då är det intressant att titta på hur många konton varje aktör har. Längre fram i tiden kommer vi säkert att se siffror på hur många aktiva konton som finns, d.v.s. konton med insatta medel. Nästa nivå är att mäta inflödet, för att jämföra de olika aktörerna. Där har försäkringsbranschen varit ett tag, men även om branschen har funnits i många år så har den inte varit konkurrensutsatt. Det är den sen några år på ganska många områden, dock inte helt. Nästa nivå (där fondbranschen som sagt är) där mäter man nettoflöden. Dit bör vi nu ta försäkringsbranschen för att få en mer holistisk bild av aktörerna. Försäkringsförbundet har nu börjat med särredovisning av både in- och utflyttar vilket gör det möjligt att visa nettosiffror. Kapitalet som bolagen förvaltar – "stockarna" – är naturligtvis också intressanta. I mogna branschen som t.ex. bankernas in- och utlåning mäts förändringen av ”stockarna”. Med ökat antal nya aktörer, stora utbetalningar och ökade flyttar samt eventuellt omval inom kollektivavtalsområdet kan det mycket väl vara intressant att följa utvecklingen på kapitalet. Ytterligare en aspekt gör det intressant – avkastningen på kapitalet. Med införande av nya solvensregler styrs bolagens möjligheter till att ta risk i större utstäckning. På en stor stock spelar det naturligtvis roll om man avkastar -3,4 eller + 1,8 procent.

Driftkostnaderna ökar för försäkringsbolagen

2003 var driftkostnaderna 10,7 miljarder och 2010 hade de ökat till 14,4. De årliga ökningen var 3,1 procent, att jämföra med inflationen som under samma period var 1,3 procent. Det går ganska enkelt att förklara att administrationskostnaderna ökar eftersom tillsynen och regelverket kring att bedriva försäkringsrörelse har skärpts. Anskaffningskostnaderna (ersättning för försäljning) har dock ökat med 9,2 procent per år. Både Peter Norman och Martin Andersson har fört fram åsikter om alltför vidlyftiga ersättningar vid försäljning. Nu har Finansmarknadskommittén vid Finansdepartemenet föreslagit en provisionsutredning, så vi får se vad det leder till. Oavsett vad utredningen kommer fram till, så består ersättningarna både av beståndsersättningar och provisoner för nya premier (inklusive flytt), vilket är värt att komma ihåg.

Delar vi in driftskostnaderna per bolagstyp ser vi att det framför allt är bankbolagen som ökat sina kostnader. Att driftkostnaderna för utmanarna har ökat verkar rimligt med tanke på att de blivit fler – Nordnet startade sin verksamhet 2004 och Avanza 2005, enligt årsredovisningarna. 

Pensionsbolagens kostnader har minskat något under perioden. Generellt för redovisningsprinciperna gäller att de öppnar upp för goodwilluppräkning av IT-investering och andra resultatjuteringsposter, vilket gör att uppgifterna inte nödvändigtvis visar de verkliga kostnaderna per år, utan snarare just bokförda kostnader.