Nu lägger vi ner bloggen – och startar Itello Insights!

Vår blogg ”Det långsiktiga sparandet” initierade vi specifikt inför lanseringen av investeringssparkontot och vårt seminarium i ämnet. Därefter ökade intresset för mer övergripande frågor kring affärsmodeller och administration av det långsiktiga sparandet  - vi beslöt att ha kvar den. Vi har haft 6 500 visningar på våra dryga 100 inlägg av dem har över hundra kommit från Norge sedan september 2011. 

Vår besökaranalys av har gett oss kunskaper om när och hur ni läser våra inlägg. Vi kan än en gång konstatera att de smarta telefonerna förändrar vårt beteende. Vi bestämde därför att göra följa vår övertygelse och ge våra läsare en bättre anpassad sajt för nyheter, kommentarer och analys av det långsiktiga sparandet samt att utöka vår bevakning men nya områden - sk teman. Nu integrerar vi därför nyheter, våra kommentarer och analys av våra kunders marknad på Itello Insights med vår nya hemsida för att ha allt på ett och samma ställe.

Vi har gjort det lättare för er att följa oss bland annat genom att skapa teman och ”tagga” ämnen som är aktuella. Följ oss på Itello Insights – vi kommer att intensifiera bevakningen och analysen av våra kunders marknad. Framtiden blir vad vi gör den till – så var med i dialogen på Itello Insights !

Forsikringsmeglerens rolle i fremtiden

Forsikringsmeglerne uttalte i 2004 at 80 procent av Norges 115 største bedrifter benyttet forsikringsmegler. Vi ville vel heller sagt benytter i en eller annen form når det gjelder livs- og pensjonsforsikring.
På livs- og pensjonsforsikrings siden viser det seg nemlig at meglerne kun formidler 10-12 prosent av det totale premievolumet målt i forfalt premie. I forhold til utvikling av premievolumet på tjenestepensjon har de nærmest gått tilbake i markedsandel.

Til og med privat ytelsespensjonspremie har økt vesentlig gjennom den siste 5- 6 års perioden til tross for en økende overgang til innskuddspensjon. Innskuddspensjon og offentlig tjenestepensjonspremie har nærmest eksplodert de siste årene. Offentlig tjenestepensjon er dog et begrenset inntektsområde for meglere pga. KLPs store dominans og svært begrensede flytteaktivitet.

Når vi trekker frem denne premiesammenligningen er det fordi premieutvikling forteller oss flere ting. Produktformidlingen har vært selve bærebjelken for meglernes forretningsmodell og er en indikator på hvor stor markedsandel meglerne faktisk har. Større og større andel av inntektene kommer inn som direkte vederlag fra kunden, nå opp mot 80 prosent. Dette i motsetning til tidligere hvor det meste av inntekten var provisjon fra forsikringsselskapene.

I Norge har det kommet til flere meglere, både innen skade og liv, men det ble vesentlig dårligere resultater i 2011 i flg. Finanstilsynet. 33 prosent hadde negativt resultat i 2011. Er kundene blitt mer prisbevisste og krever mer? Ja, utvilsomt. Noe av grunnen kan du lese under.

Livselskapene driver en stadig posisjonering ovenfor meglerne. Noen ønsker mer distribuert gjennom meglere i mangel av egen distribusjonskraft, andre vil helst ha mer direktesalg. Forsikringsselskapet gir en rabatt til meglerbetjente kunder i form av meglerassistert prising (rabatt) for administrasjonsdelen av premiefakturaen, men dette er rabatter de gjerne skulle beholdt selv.

Et vesentlig poeng er at de store premievolumene i fremtiden vil bli knyttet til produkter med investeringsvalg med lavere, transparente og lettere sammenlignbare priser. Råd om f.eks. avkastningssammenligning på fondsprofilene blir helt unødvendig når myndighetene velger den logiske løsningen å la arbeidstakeren betale forvaltningskostnadene selv og velge fritt blant 100 vis av fond.

Tradisjonelt har meglerne vært mest orientert mot bedriftsmarkedet men dette vil endre seg. Markedet vil bli mer individ orientert som i Sverige. Vil megleren finne sin rolle innen individ rådgivning dvs. rådgivning ovenfor de ansatte? og vil de klare å ta godt nok betalt? Og hva med kontroll av hva livselskapene utfører mht. f.eks. fakturering? For å ta en aktiv rolle som kontrollør og rådgiver vil det utvilsomt være en stor fordel å være involvert i den digitale informasjonsflyten til og fra kunden for å få innsyn i kundens informasjon? Kanskje ikke så rart at noen kunder ser seg tjent med direkte betjening fra livselskapet når de likevel må kontrollere fakturaene selv i etterkant?

Fra å være en bransje hvor all informasjon gikk gjennom meglerens postkasse, foregår det meste av kommunikasjonen direkte mellom livselskap og kunde. Portalene og innskuddsproduktene gjør ikke utfordringene mindre. Meglerne må radikalt endre sin rolle og forventningene hos kundene. Men de må for all del ikke gi slipp på sin rolle som mellommann, det er tross alt store muligheter i livselskapenes nedbygging av salgsleddet.

Fondbolag förnyar intäktsmodellen – premierar den kollektivta tanken

Fondförvaltaren Tellus Fonder introducerar just nu en ny fond med en ny intäktmodell. Ökar AUM sänks den årliga förvaltningsavgiften från 1 procent till 0,5 procent i fördefinierade steg. Nu har Tellus Fonder dessutom ett kampanjerbjudande – halva förvaltningsavgiften under 2012. Vi har skrivit om fondbolagens affärsmodeller tidigare – här är ett tecken på att intäktsmodellerna anpassas till andra konsumentmarknader.

Vi tycker att intäktsmodellen är en intressant ut flera aspekter:

• Tanken att erbjuda sänkta fasta avgifter när AUM ökar. Det borde inte kosta mer (för någon fondförvaltare) att handla fler enheter av en aktie när man väl bestämt sig för att om allokera i portföljen. Med intäktmodellen har Tellus Fonder funderat utifrån kundperspektivet som premiera tanken att om fler spara mer som blir det lägre avgifter eg mer pengar som kan ge högre avkastning. De fasta avgifterna förvaltningsavgifterna /intäkterna får bära bolagets fasta kostnader.
• Tanken med en uttagsavgift (istället för insättningsavgift) är också intressant – det premierar tanken att vara kvar i fonden under lång tid. Många fondaktörer har hävdat att man måste ha en större likviditetsbuffert (som sänker avkastningen) om/när man har stora inflöden (som riskerar att driva aktiekursen i bolag med begränsad omsättning) men framför allt utflöden som genereras från massomallokeringar initierade av portföljförvaltare.
• Tanken med att ha en rörlig avgift med high-watermark gör det möjligt att ta ut högre avgifter om fonden överpresterar som kan ge incitamentsdriva rörlig ersättningen till förvaltarna. Intressant är även nivån på den årlig avkastningen då den ska utgå – sju procent eller om den är högre – ränta på 3-månaders statsskuldväxlar

Nu tänker vi inte bara på affärs- och intäktsmodeller utan även på hur fondandelarna ska administreras. Det är inte helt trivialt att hantera problematiken som high-watermark orsakar om man till exempel månadssparar.
Det slog Finansinspektionen fast då man 2006 genomförde en undersökning bland 47 fondbolag. Den mest intressanta frågeställningen var avgiftsmodellernas konstruktion och mer dels frågan om vilka mätperioder som används i modellerna, dels frågan om hantering av kompensation vid underavkastning, dvs. om fondens avkastning för en kortare eller längre period är sämre än den angivna jämförelseräntan.

Diskussionen förgicks under 2001av en mellan SEB och DI där SEB:s dåvarande koncernchef Lars Thunell sa ”Performancerelaterade fondavgifter kostar pengar och är svåra att administrera om spararna ska kliva in och ut varje dag. Om DI kan lösa det problemet ska vi nog se vad vi kan göra". Se artikel på Morningsstar.se. Drygt tio år har gått, vi får se hur det här initiativet påverkar de andra aktörerna och hur de påverkar avgiftsmodellerna i fondandelsreskontran.

Itello har sedan starten 2003 ett systemförvaltningsuppdrag av fondandelsreskontran för Nordens största fondförvaltare. Kontakta oss om du vill veta mer.

Neuroekonomi - forskning försöker förstå hur vi fattar ekonomiska beslut

I början av året tog lyfte vi fram ett TED-talk av Sheena Iyengar som handlade om hur människor tog beslut om sitt pensionssparande. På Linköpings Universitet finns sedan slutet av 2011 en svensk forskningsgrupp som med hjälp av magnetkameror vill ta reda på var i hjärnan vi fattar ekonomiska beslut. Många av de nationalekonomiska teorierna och modellerna bygger på att vi människor är rationella, logiska och strävar efter att maximera egennyttan. I själva verket styrs vi också av känslor, empati, viljan att hjälpa, avundsjuka, rättvisa eller att vi kanske till och med vill bestraffa någon som vi tycker beter sig dumt. 

Forskningsområdet passar otroligt väl in i hur spelbranschen utvecklar spel som stimulerar vissa delar av hjärnan som styr vårt beteende och våra belöningsreceptorer i hjärnan – det finns väl inte någon med en smart telefon som inte har laddat ner en app som ”varit omöjlig att låta bli” låt vara att det är Face Book, Wordfeud eller Doodle Jump – men vi blir knappast exstatiska över Pensionsmyndighetens ”pensionsprongosen” eller Alectas ”det är mänskligt att vara kortsiktig”  Ett annat exempel är Nordnet och Avanza som med sina appar erbjuder kunden känslan av att de har marknaden bara något knapptryck ifrån sig. Om det sedan gynnar daytradern/spararen eller internetmäklarna handlar mer om vilken typ av belöning man är ute efter – att kontrollera rädslan att förlora pengar eller att få intäkter via courtage. Att smarta telefoner har ändrat vårt beteende i många avseende är de flesta överens om. Hastigheten som det har skett med har överraskat, DI skrev den 22 maj om SEB som överraskats av hastigheten av förändringen, vilket inneburit att SEB tagit en paus för utvecklingen sin nya internetbank. Att ta beslut om sitt långsiktiga sparande kommer långt ner på listan över vad gemene man lägger ner sin tid på. Men Nordnet och Avanza visar att tekniken finns för att stimulera våra belöningscentra med appar. Vi har tidigare skrivit om Söderberg & Partners som tagit fram rådgivningsverktyg just för SAF-LOoch ITP upphandlingen. Är det då science fiction att de också tar fram en app som stimulerar belöningsreceptorerna om man stannar kvar hos S&P? eller är kanske så att det redan finns!

Vi vill sätta fingret på hur viktigt det är att tänka igenom hur man utvecklar sina kundrelationer när man analyserar sin affärsmodell. Vi bevakar och analyserar för att förstå hur våra kunders målkunders beteende förändras för att kunna möta dagens och morgondagens behov. Vi tror att man behöver kunna möta kunden där de väljer att vara och att det kan variera över tiden. Då måste man ha ett IT-stöd som har förutsättningar att erbjuda effektiv administration av det lånsiktiga sparandet oavsett produkt, distributionskanal eller var kunden väljer att initiera dialogen. Intresserad av att veta mer, kontakta oss.  

Besked om fribrev dröjer

Besked om fri flytträtt får vänta - utredarna fick som de ville!

Idag blev det klart att Livförsäkringsutredningen fick uppskov en tredje gång att lämna sitt betänkande. Intresset är stort kring hur ett eventuellt förslag kommer att se ut kring införande av retroaktiv flytträtt. På Newsmill presenterade AMF i början av januari sina funderingar och det har fram till idag kommenterats i 20 artiklar.

Källa Newsmill

"Utmanarna ser stora möjligheter och de etablerade bolagen att hela havet stormar till ingen eller liten nytta för försäkringstagaren" kan man sammanfatta artiklarna med. Men de flesta som "millat" är arga...

Kommer ni ihåg vad aktörerna sa i april 2008 då den fria flytträtten återinfördes? Titta här

Specialisten på fribrev i Norge - Silver, de andra utmanarna och vi andra får avvakta till den 30 september. Under tiden fortsätter vi vår analys av den svenska avtalspensionsmarknaden. Hur upphandling eller anslutning påverkar vilka aktörer och kundrelationer som gynnas och naturligtvis hur in- och utflyttar av fribrev såg ut 2011.

Äntligen! Graferna som beskriver pensionen mer realistiskt

Det är många som trott att den allmänna pensionen är den största eftersom i många pensionspyramidillustrationer har störst yta. Nu har Svds grafiker plockat fram ett enkelt sätt att grafiskt åskådliggöra hur de olika delarna i det total långsiktiga sparandet är fördelat. Hoppas nu att det blir fler som förstår hur deras pensionssparande är sammansatt och vad de behöver göra för att kunna förverkliga sig själva som pensionärer. Vi kommer fortsätta ge våra kunder effektiv administration av det långsiktiga sparandet – med låga avgifter borde det bli lite mer att leva för...

Fra fripolise til et enda mer innviklet produkt?

Vi har skrevet litt før om banklovkommisjonen og deres utredning NOU 2012:3 – fripoliser og kapitalkrav. Tilbakemeldingene fra den omfattende høringsgruppen kommer inn og vi kommenterer FNOs innspill til banklovkommisjonen. Diskusjonen går særlig på grensen for når du kan beholde din rett på utstedelse av fripolise. Er den under grensen vil du få din polise konvertert til en FPI- fripolise med investeringsvalg. Det som slår oss er at banklovkommisjonen nesten snubler i startblokken med sine forslag….

For å ta grensen for når du har rett til utstedelse av fripolise først. Fripoliser med alderspensjonsreserve under grensen på 150 % av G (folketrygdens grunnbeløp) utgjør faktisk en forsvinnende liten del av den samlede premiereserven for fripoliser. Så lite som 13 % faktisk. Ja, det vil være et betydelig antall mindre fripoliser som blir konvertert, og dermed får man redusert administrasjonskostnadene, men de store pengene vil ligge igjen som tradisjonelt forvaltede midler.

 

I et annet viktig moment er tidsaspektet for avvikling av de eksisterende fripolisene. De eldste fripolisene er store, har med problematisk høye grunnlagsrenter og avviklingen (utbetalingen) vil gå for sent. Reglene som kommer vil rett og slett ikke få den effekten på fripolisemassen som man ønsker.

FNO kommer med et forslag om å heve grensen for rett på en fripolise til 250 % av G. Forslaget vil ha en betydelig solvensmessig effekt, og gi et betydelig redusert kapitalkrav. For å nevne det: En polise har i dag en gjennomsnittelig premieverdi er på litt over 200 % av G. 

I utredningen er det foreslått at premiereservens tilhørende risikodekningene (uførepensjon og ektefellepensjon) skal forvaltes som et garantert produkt. Premiereserven utgjør kun opp mot 20 % av polisens totale premiereserve. Forenkling er ikke det første man tenker på når ønsker å splitte produktet på denne måten. En ting som er helt sikkert er vel at de fleste helst vil disponere over midlene, i praksis styrke alderspensjonskapitalen, når det er åpnet for investeringsvalg. En splitt vil også kreve betydelige endringer i systemløsningene. I tillegg er det duket for forvirring hos kundene når de får statementet for «resten» av polisen året etter i forbindelse med fripolise kontoføringen. Det å få et system som drifter tradisjonelle produkter til å samspille med et nyere innskuddssystem vet flere av erfaring ikke er enkelt. 

Konvertering og eventuell sammenslåing av kapital vil kreve balansert rådgivning fra selskapenes side. Et av de gode forslagene som har kommet fra FNO er at kapitalen for alderspensjon og risikodekningene kan slåes sammen og forvaltes som en FPI (fripolise med investeringsvalg).     

Det hadde kanskje vært en ide å vurdere et initiativ eller informasjonsplikt ovenfor eierne av de tidligere utstedte (og små) fripolisene. I lovforslaget er det klart at fripoliseeierne må initiere en omdannelse til en individuell pensjonsavtale. Tross alt har en liten premiereserve en lei tendens til å ikke så interessant om noen år når inflasjon , lav avkastning utover garantert rente og omkostninger har spist opp verdiutviklingen før du kommer til mål.

Pensjonistbom

De fleste land med modne avanserte økonomier får mindre og mindre handlingsrom i statsbudsjettet på grunn av de faste forpliktelsene. I krisetider som disse er det nettopp pensjonsutbetalingene som blir høvlet ned i budsjettene. Hellas er et ekstrem eksempel hvor pensjonsutbetalingene er kraftig redusert, noe som påvirker tilliten til velferdsstaten i mange land. Særlig hvis det er et ikke-fondert system hvor forsikringsforpliktelsene er basert på gjeldende lov til enhver tid.

Denne historien viser at det er umulig å forutsi hva kommende pensjonister vil gjøre når de står overfor valgmulighetene med å ta ut pensjonen tidligere. Det er mye å tenke på når man vurderer tidspunktet for pensjonsuttak. Toppskatt, svakere regulering av pensjoner under utbetaling, forventet levetid, aktivitetsnivå, arv for å nevne noe. Hvis man beholder arbeidslysten (til å jobbe videre parallelt med pensjonsutbetaling) eller arbeidsevnen utenfor beregningen er det likevel mange usikre variabler i dette regnestykket.

Men en ting som alle blir påvirket av er tiltro til velferdsstaten og politikerne. Vi vet ikke hva som veier tyngst av faktorene over eller manglende tiltro til systemet. Men et faktum er at langt flere enn budsjettert tar ut pensjon tidligere dvs. i perioden fra 62-67 år. Undersøkelsen viser også at 2/3 jobber videre samtidig. Visst tjener du opp mer ved å fortsette å jobbe, men pensjonen hadde blitt enda høyere hvis du lot være å ta ut pensjonen tidlig.

For myndighetene betyr denne forskuttering at utgiftene er 1.8 milliarder NOK høyere enn budsjettert. Prinsippet om «nøytralt uttak» som er bærebjelken i systemet betyr at totalsummen du får utbetalt i pensjon, blir den samme, uavhengig av om du pensjonerer deg når du er 62 eller 75 år. Går du tidligere av, blir den månedlige summen mindre enn om du venter lenger med å ta ut pensjon. Som Stoltenberg sier, det er den langsiktige budsjettbalansen man bør uroe seg over. Antagelig blir det en topp nå fordi de som tar ut tidligpensjon nå er selve kremgenerasjonen. Uttaksadferden vil derfor antagelig endres når nye årskull kommer til med en levealdersjustert pensjon som blir gradvis lavere fordi folk lever lenger.

Når vi sammenligner offentlige tall med uttak av privat tjenestepensjon og fripoliser med relativ dårlig verdiutvikling er det store forskjeller. Her er det en langt mindre økning i antall som tar ut pensjonene. Vi kan ikke annet enn å konkludere at en langvarig trend med stor tiltro til velferdsstaten har fått seg en knekk og at det slår ut i stort antall som begynner å ta ut pensjonen fra folketrygden. I offentlig statistikken er det også mange offentlige ansatte tar ut det de kan tidlig. Den offentlige tjenestepensjonen må de bare vente med å ta ut (67 år) til partene blir enige om en mer fleksibel modell.

Grafen viser utvikling i uttak av tidligpensjon hvor vi sammenligner alderspensjonsuttak fra folketrygden med uttak av alderspensjon fra private tjenestepensjonsordninger. Sistnevnte inkluderer fripoliser og pensjonskapitalbevis.

Merk at det bak de private tjenestepensjonsordningene kan det skjule seg en eier av flere kontrakter/fripoliser/ pensjonskapitalbevis så antallet personer er lavere enn grafen viser. I uttak av alderspensjon fra folketrygden var det flere årsgrupper som tok ut pensjon tidlig når det ble åpnet for det, så roet det seg ned men nå ser trenden ut til å være økende igjen. Den stiplete linjen er prognosen for 2012. Myndighetene vil nok følge denne utviklingen nøye siden det er nettopp handlingsrom i budsjettet de ønsker og ikke overraskelser fra skattebetalere som gjør det stikk motsatte av det de skulle gjøre….   

Kunderna allt tydligare i sina val kring det långsiktiga sparandet.

”Rekord i fondflyttar” enligt DN som låtit fondtorgsaktören MFEX genomföra en undersökning över antalet fondflyttar. Vi tolkar det som ytterligaer ett tecken på att spararna vill, när de själva får välja ha en relation med en aktör kring det långsiktiga sparandet. (eller i vart fall färre relationer med färre aktörer) Det kan finnas olika skäl till varför man vill flytta sina fonder men det mest dominerade är att kunna se sitt sparande på ett och samma ställe/portal. Trenden att samla (fond)sparandet accelererar om vi utgår från siffrorna i undersökningen.

Det är lätt att extrapolera siffrorna men en högst relevant fråga är hur många flyttar som det faktiskt/praktiskt kan ske per månad. Nu är det 76 procent av svenska folket som fondsparar utöver i premiepensionen visar fondbolagens förening i en undersökning. Enligt samma undersökning är det 44 procent av befolkningen som sparar fritt fondsparande dvs ca 4 180 000. Det betyder att det är ca 16 procent* av spararna som redan har samlat sitt sparande och ca 20 procent i början på 2013.

För den valda aktören finns drivkraften att erbjuda en total överblick över det långsiktiga sparandet men också att erbjuda fonderna i ”sitt fondtorg” istället och på så sätt få kick-backs. Per Torpare tidigare produktansvarig på Nordnet förklarade i en artikel i InvestmentEurope i juli 2011 varför det inte räcker att ha så många fonder längre utan att de nu måste täcka ett bredare spektrum av tillgångsslag.  Av figuren nedan att döma har både Avanza och Nordnet och till viss del Handelsbanken och Skandia valt likartade strategier. Två internetaktörer med sitt sätt att hantera kundrelationerna och så Handelsbanken via bankkontoren och Skandia via sina rådgivare – intressant.

Att aktörerna har tekniska plattformar för sina fondtorg torde vara uppenbart men artikeln tar upp att de inte idag har något effektivt sätta att administrera flyttarna eftersom det tar ”alltför lång tid för att genomföra en fondflytt”. Enligt artikeln sker flyttarna hos många aktörer helt eller delvis manuellt med faxbekräftelser, men att det finns alternativ som innebär att hanteringen sker elektroniskt. Det som alltid en hake – ska man införa ett automatiserat sätt för att administrera flyttar/förvaltaregistreringar av fondandelsinnehav måste man inför någon form av branschstandard så att olika aktörer lösningar som integreras och att alla är med. Om ex Swedbank Robur har manuell hantering så drabbar de alla flyttar, både till och från Swedbank Robur.

* 12(1 000+4 000+8 000+13 000+19 000+24 000/2)= 684 000 / 4 180 000 = 16,4 % per den 30 juni 2012

Allt viktigare att hitta sin roll i värdekedjan

Svensk Försäkring har gjort en undersökning som jämför andelarna för respektive distributionskanal i Sverige jämfört med övriga Europa.

I Sverige och Finland utgör direktförsäljning ca 30 procent av premierna – vilket är högt i ett Europeiskt perspektiv. I Sverige har bankerna ca åtta procent av premierna vilket är klart lägre än den tyska och brittiska marknaden enligt rapporten. Sverige utmärker sig genom att tjänstepensionsmarknaden får en stor del av premierna, där är valcentraler och mäklare mellanhänder utöver förmedlarna.  Ett eventuellt provisionsförbud kommer med stor sannolikhet att förändra förmedlarnas roll. I Danmark har vi sett att egna anställda säljare och tied agents har ökat och förväntas öka ytterligare. Hur det blir i Sverige beror mycket på hur de största förmedlarna Söderberg & Partners och Max Matthiessen väljer att agera. S&P försöker med sin nettoplan vända på värdekedjan och tar en valcentralsliknande roll med sitt försäkringstorg.

Källa Svensk Försäkring
Vi har i tidigare artiklar beskrivit hur rollerna i värdekedjorna förändras och försäkringsbolagen blir allt större grad enbart producenter. Sett i ett Europeiskt perspektiv så kommer den trenden att fortsätta och det blir allt viktigare att hitta sin roll i värdekedjan. Som producent blir det viktigare att hitta distributionskanaler och intäktsmodeller som ger distributörer incitament att vårda kundrelationen. Distributörer å andra sidan kommer alltid att vara intresserade av att ha produkter på hyllan vilket innebär att den producent som kan integrera sina försäkringsprodukter/tjänster på bästa sätt kommer att ha förutsättningar för en mer långsiktig relation med sin leverantör. Vi är övertygade om att vi kommer att få se fler försäkringstorg där ex en banks försäkringsbolag utökar sitt erbjudande till banken med att köpa in kompletterande produkter från externa parter. Eller gruppföreträdare som Söderberg & Partners, Max Mathissen et al som genom upphandling skapar en ”marknadsplats” för tjänstepensionsplaner. Men försäkringstorget måste kunna hantera flera problemställningar för att inte kundnyttan uteblir pga. av diverse disparata hälsodeklarationer eller administrativ ineffektivitet som både eroderar kundförtroendet och lönsamheten. Vi tror på idén att det är försäkringstorgen som ska tillhandahålla effektiva standardiserade integrationer och möjligheter till att distribuera nya erbjudanden via bankkontor, intenetbankportaler och mobilplattformar. Vi pratar gärna mer om utmaningarna med att få till en effektiv administration av ”gemensamma erbjudanden” av interna och externa försäkringsgivare.   

Bankernas kombinationserbjudande utmanar avtalsbolagens värdeerbjudande och kundrelationer

I veckan kom ytterligare en undersökning kring bolånen och vad som krävs av låntagaren för att få ”det bästa erbjudandet”. SBAB frågade bland annan om kunden ville bli helkund – i visa fall var det ett krav. Vi kallar det här ett kombinationserbjudande och det förekommer i många branscher. Till sin karaktär används det oftast vid nykundsbearbetning. Tyvärr vet den nuvarande bolånegivaren inte ens om att kunden är ute och letar efter jämförande alternativ. Med dessa kombinationserbjudande riskerar bankerna att tappa en marginal på bolånet och även den resterade affären – som kan vara tjänste- eller avtalspensionen.

Om det då är det långsiktiga sparandet, ja då försvinner ytterligare en högmarginalprodukt för bankerna. Dels är det naturligvis försärkringpremierna inom avtalspension och övrig tjänstepension men det är även fondavgifterna från de egna fonderna och kick-backs från externa fondförvaltare. Med flytträtt på tjänstepensionen från maj 2008 och eventuellt även retroaktivt, baserat på vad livförsäkringsutredningen kommer fram till under hösten 2012, rör det sig om ca 100 000 i sparande för en ”Per” en vanlig  SAF-LO-medlem och årliga premier om ca 20 000.
Avtalsbolagen har med sina kundrelationer via massmarknadsföring sett bankernas kombinationserbjudande med blida ögon. Resonemanget är förståelig men man ska också komma ihåg att avtalsbolagen får sina kunder utan några större anskaffningskostnader. Något som vi kan se i nedanstående figur.

Det vi tycker är förvånande är att bankerna inte tar hand om sina befintliga kunder bättre, med en analys på vilka kunder som lämnar banken borde man lätt kunna se vilka som varit lönsamma och vilka som varit svåra att utveckla kundrelationen med. Genom att koncentrera lojalitetserbjudande till de kunder man vill behålla men riskerar att förlora bygger man en starkare kundrelation utan att det behöver vara stora kostnader total sett. En av utmaningarna är att ta fram lönsamheten per kund. Vi har insett att när våra kunder skapar erbjudanden med flera försäkringsgivare är det A och O att ha full kontroll inte bara på personbegreppet utan även fullmakter och olika typer av behörigheter så att våra kunder kan mäta både intäkter och kostnader i olika dimensioner och över tid. Detta kommer att vara lika självklart som att utvärdera om man ska vara med i anslutningsförfarandena inom avtalspension när regelverket kring ORSA är implementerat. Sju av aktörerna inom PA03 har en premievolym under 100 MSEK – vilket ger ett par hundra tusen i intäkter. Frågan är om vi kommer att få se så många bolag som ansluter sig till de olika avtalspensionsområdena i framtiden när ORSA är implementerat och man utvärderat om avtalspensionsmarknadens distributionslogik passar det sättet man valt att vårda och utveckla sina kundrelationer.

Itello-medarbetare och datorer på plats i Malawi

I julas berättade vi om vårt långsiktiga engagemang i Malawi. Under våren har vi undersökt vilka behov sjukhuset i Lilongwe har och hur vi på Itello på bästa sätt kan stötta deras IT-avdelning. Det har visat sig att sjukhuset vid ett flertal tillfällen tagit emot datordonationer, men att det har saknats en grundläggande kartläggning av sjukhusets behov och en tydlig överlämning och plan för installation. Därför har en av våra medarbetare, Maria Carlsson, åkt ner till Malawi för att på plats hjälpa till. Hon har tagit med sig 10 bärbara datorer och en server. Itello donerar dessutom en UPS.

Maria (i grå kavaj, bredvid Dr. Noorden Alide, Hospital Director på Kamuzu Central Hospital, i mitten av bilden) är på plats i Lilongwe nu och berättar:

Det går inte att rada upp alla exempel här, men det finns mängder med donationer som slutat oanvända i någon korridor för att det inte finns kunskap eller resurser att sätta dem i användning. För att inte tala om alla donationer som slängs i avlastningsrum för att de är långt efter bäst-före-datum eller helt enkelt inte fungerar.

IT-standarden på sjukhuset är i nuläget låg. Itellos ursprungliga tanke var att donera datorer för respektive avdelning som behöver föra journal. Väl på plats ser behoven annorlunda ut:

När sjukhusdirektören skickar ut ett pm eller kallelse eller annat, så sker det via det man kallar ALAN – Adidas Local Area Network, dvs någon tar på sig gympadojjorna och springer runt mellan de personer som adresserats. Sjukhuset kan storleksmässigt jämföras med Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge, även om personaltätheten är större där. Så förutom att det är ett enormt tidssvinn så blir det omöjligt för sjukhusdirektören att styra sjukhuset utan att få ut och tillbaka information, och de olika avdelningarna lever mestadels sina egna liv.

Itello har därför i samarbete med sjukhusdirektören satt upp en prioriteringsplan. Maria förklarar:

Det absolut viktigaste för sjukhuset är intern kommunikation. Därefter driftstabilitet. Sen möjligheten att söka efter information och kommunikation med andra sjukhus. Vi beslöt att samla alla chefer från respektive avdelning på den överlämningsceremoni vi skulle ha. Och så sattes snabbt målet för resten av min tid här – att skapa en plan för hur datorerna ska kunna användas för intern kommunikation inom sjukhuset.

Vi kommer att återkomma med fler rapporter och bilder från Malawi. Och som vi skrev i julas så är det här ett långsiktigt engagemang. För vi vill så klart vara med och styra utvecklingen mot ett ännu bättre och hållbart samhälle. Framtiden blir vad vi gör den till.

SBAB förändrar värdekedjan när de blir ny aktör på fondmarknaden

För en tid sedan tog vi upp hur ICA Banken och Catella startade ett samarbete. När nu SBAB tar hjälp av Öhman Fonder sker även detta i form av white labeling där Öhman Fonder står för förvaltningen och SBAB har kunddialogen. Vi kan göra en parallell till ICA Banken och deras tidigare samarbetspartner Nordnet. Där var ICA Banken en renodlad distributör som inte ägde kundrelationen. Det blev tydligt när samarbetet upphörde och kunderna blev kunder till Nordnet. I SBABs fall väljer de förvaltare precis som ICA Banken nu gjort med Catella. Här har vi nu två exempel på aktörer som har en stark kundrelation i sitt kärnerbjudande (detaljhandelsföretag med livsmedelsbutiker och bolån och sparande till privatpersoner och företag) med ambitioner att utöka erbjudandet. En fundering är om kunderna kommer att känna förtroende för det utökade erbjudandet. Och vem som är på tur att erbjuda ett white-lablelat fondsparandet. Blir det ytterligare någon livsmedelskedja eller nischbank? Är det en förutsättning att man erbjuder finansiella transaktioner för att vara trovärdig? Eller har com.hem eller något sakförsäkringsbolag eller aktör med en stor kundbas tillräcklig trovärdighet kring ett sparande/fonderbjudande?

Vi har i tidigare inlägg tagit upp utmaningen för fondbolagen där bolagen får allt svårare att behålla relationen med kunderna – både fondsparandet inom fond- och kapitalförsärking som investeringssparkontot flyttar fondförvaltaren bakåt i värdekedjan. Här har vi kanske ett sätt att hantera den utmaningen – att erbjuda skräddarsydd förvaltning på uppdrag av någon som har en stark kundrelation.

Vi ser fonderna som ett alternativ till inlåning men vi undrar varför SBAB väljer att enbart erbjuda fritt fondsparande och inte dessutom inom skalet för investeringssparkonto. Tydlighet i dialogen med kund genom inriktningen på olika tidshorisonter är kanske en del av svaret. Erbjudande av två sparformer skulle komplicera bilden för kunden. Kostnader med att erbjuda två likartade sparformer ingår säkert också i bedömningen. Vi undrar såklart om och när fonderna kommer att finnas på andra aktörers fondtorg – eller om man enbart kommer att kunna vara kund till SBAB för att kunna få ta del av erbjudandet? Vi fortsätter att bevaka och analysera det långsiktiga sparandet i syfte ge aktörerna låga administrativa kostnader.

Man kan fundera på varför statens bank ska erbjuda ytterligare fonder – vi lämnar frågan men genom valet av ny vd Carl-Viggo Östlund, tidigare VD för utmanaren inom det långsiktiga sparandet Nordet, är det inte så underligt att vi får se ett kundorienterat sparandeerbjudande där kunddialogen, avkastning och avgifter är i fokus.

Konkurranse i offentlig sektor. Nei takk!

Jan Davidsen, leder av fagforbundet, er en mann som etterlater ingen tvil om hva han synes er best for arbeidstakerne og pensjonistene. Han avskyr konkurranse, men liker sikkert like godt som alle oss andre effekten som følger av fri konkurranse. Billigere flybilletter, billigere telefon og lave renter bare for å nevne noen av de hyggelige effektene av fri konkurranse og avregulering. Men dette gjelder ikke offentlig pensjoner.

I en artikkel i DN 14.5.12 med tittelen « Naivt om konkurranse» går han til frontalangrep på debattinnlegget til konkurranse direktør Christine B. Meyer i DN 8.5 «Pensjonert marked». Meyer er modig og våget å stille noen spørsmål om ikke tiden er inne for konkurranseutsetting av offentlige pensjoner.

Det offentlige pensjonsmarkedet dominerer den norske pensjonsverdenen. Over 60 % * av forpliktelsene ligger tilknyttet offentlige ordninger inkludert ufonderte statens pensjonskasse. Figuren viser de ca. 350 mrd. NOK i det norske offentlige tjenestepensjonsmarkedet og hvordan de er fordelt blant aktørene. SPK, statens pensjonskasse, kommer i tillegg. Litt å tenke på hvis hindrene for fri konkurranse i dette markedet ble fjernet og det var tillatt med investeringsvalgprodukter.

I debatten er det sykepleiernes pensjonsordning som har kommet i søkelyset med en årlig premie på 4.500 mill. KLP har lovfestet enerett på å levere denne. Konkurransetilsynet har bedt Arbeidsdepartementet vurdere om ikke tilbud på sykepleierordningen kan konkurranseutsettes. Jan Davidsen argumenterer mot anbud ved å vise til at «95 %» av premieutbetalingen går til forsikring og sparing. Det er visst ikke så mye å spare på å sette ut på anbud, men en del anbudseksempler viser at dette ikke er riktig. Hva synes arbeidsgiverne i kommunene om dette argumentet? Faktum er at de knapt har prøvd å sette ut på anbud. De må trå varsomt for ikke hisse på seg medlemmene og fagforbundet. Tariffene er for øvrig like for alle aktørene.

I 2011 var det 8 av våre mange kommuner og fylkeskommuner som satte ut pensjonene på anbud. Gjett hvor de havnet? 7 av 8 gikk til KLP. Det er harde tak og gjensidige beskyldninger fra konkurrentene i kampen om kommune kronene. FNO er heldige som har fått avgående Storebrand sjef Kreutzer om bord for å drive påvirkningsarbeid mot myndighetene på dette området. Dette er en oppgave Storebrand og DNB Liv virkelig vil at han skal engasjere seg i. 

Dette blir ingen lett nøtt å knekke for konkurrentene. KLP driver billig med sitt homogene og tariffestede produktutvalg. I hvert fall til nå. KLP tilbyr nå i tillegg innskuddspensjon, skadeforsikring, fondssparing og bank. Det var det sikkert mange som ikke visste og vil kanskje oppfattes som litt urettferdig at på disse produktene er det fritt frem hvis du vil konkurrere.

Det er noen andre interessante trekk ved leverandør- kundeforholdet mellom KLP og kommunene. Kundene eier KLP (egeneid pensjonsinnretning) og det vil stilles krav til at kunden stiller opp eierkapital og garantier. Kunden får avkastning på denne egenkapitalen. Vanligvis har vel kommunene nok av andre formål å plassere pengene i? De får riktignok også lavere rentegarantipremie men løper altså en risiko hvis KLP mangler midler til å tilfredsstille kapitalkravene.

Offentlige ordningers kompleksitet har også indirekte bidratt til å redusere antall aktører i markedet. En offentlig ytelsespensjonsordning har så mange spesialiteter at det er garantert ingen andre aktører eller systemleverandører som vil inn i markedet med de konkurransebetingelsene som eksisterer i dag.

Hvis vi betrakter offentlige tjenestepensjonsordninger fra et fugleperspektiv fremstår det som en øy på et opprør hav. Ytelsesordninger i privat sektor derimot er under et så kraftig press at innskuddsordninger/hybridordninger er det eneste som virker realistisk. Til og med folketrygden følger prinsippene for innskuddspensjon og taket er satt til 18,1 % av inntekt pr år i innskudd.

*Kilde KLP, FNO m.fl. 2010

[1] Kilde FNO, Storebrand.

Kan bankerna bli distributörer för traditionell försäkring inom avtalspension?

Som vi har skrivit tidigare, så har Fora lagt ut information om en förfrågan till försäkringsbolagen där Fora vill att de utvecklar sin syn på förutsättningarna för att kunna leverera produkten traditionell försäkring till avtalsområdena SAF-LO och till ITP. 

Det verkar som om det kan bli anslutningsförfarande både inom SAF-LO och ITP och det bör vara intressant för bankernas livbolag att i vart fall erbjuda fondförsäkring. Då behöver de inte vara bäst utan det räcker med att de är tillräckligt bra. D.v.s. uppfyller de kriterier som parterna sätter upp. Pris och entréfondslösning har varit några av de parametrar som haft stor betydelse. Att även erbjuda förvaltning och administration av avtalspensionen som en del i det långsiktiga sparandet bör kännas helt naturligt för alla ”retailbankers”. Kanske inte så konstigt att två av de svenska retailbankerna vässar sina erbjudanden och erbjuder fonder med noll i avgift utöver Avanza Zero. 

Men om nu den traditionella försäkring hör hemma hos varje leverantör av avtalspension och bankernas ledningar inte ser någon möjlighet till att erbjuda det, exempelvis på grund av regelverk kring Solvens II, Basel III och de hårdare kapitaltäckningskraven de svenska bankerna fått p.g.a. av att bankerna har så stort inflytande på vår lilla öppna ekonomi. Borde de då inte leta efter någon som har den traditionella försäkringen som affärsidé?

Är det inte en fantastisk möjlighet för de traditionella livbolagen Alecta, AMF, Folksam, Skandia och SPP att hitta ytterligare en distributionskanal och på så sätt kunna sänka de administrativa kostnaderna i relation till förvaltat kapital? Eftersom de med stor sannolikhet själva är med kommer de att kunna värdera vad tillgången till ytterligare en distributionskanal är värd. Vilken bank är mest intresserad av AMF:s tradprodukt? Läs mer i ett tidigare inlägg om kampen om kunderna.

Er garantert rente bedre enn investeringsvalg?

Som vi har skrevet i flere artikler ønsker myndighetene og livbransjen å gjøre noe med de ytelsesbaserte tjenestepensjonene og fripolisene. Mer av avkastningsrisikoen skal flyttes til det enkelte individ. Tidene har endret seg, risikoen for ikke å kunne møte rentegarantien er for høy for pensjonsgiveren i lavrenteregimet. Dette preger investeringsstrategien til livselskapene. Når livselskapene må møte rentegarantien årlig blir det problematisk å investere langsiktig og unngå svingningene. Privat har vi ikke slike bindinger og det er mange som vurderer aksjefond som en god og langsiktig investering til tross for finanskrisen i 2008 og den påfølgende gjeldskrisen som berører hele Europa. 

Hvordan blir det for fripoliseeier i årene fremover hvis det ikke tas grep for å utvide investeringsmulighetene og rentegarantihorisonten? Da tenker vi ikke på de som konverterer til det nye FPI- fripolise med investeringsvalg -når og hvis det blir lansert. Vi har sett litt nærmere på de største fripoliseaktørenes tall og historikk. Storebrand og DNB har 80-85 % av fripolisekundene målt både i antall poliser og i premiereserve og burde være interessante eksempler.

De to største selskapene hadde ved utgangen av 2009 ca. 10-11 % % investert i aksjer. Hvordan posisjonerte de seg i aksjer de påfølgende årene?

• Pr 31.12.2010 hadde de store livselskapene bare øket aksjeandelen litt. Storebrand til 11 % og DNB (Vital) til hele 20,7 %.
• Sommeren 2011 (30.6) var Storebrands aksjeandel nede på 7 %, DNBs aksjeandel var fortsatt på hele 21,4 %. 
• I løpet av høsten 2011 (4 kvartal) skjer det en nedjustering av aksjeandelen til 7 % for Storebrands del og en dramatisk nedjustering ned til 5,5 % på DNB Livs fripoliser moderat portefølje. All time low. En aksjeandel et stykke fra vi vanligvis tenker på som aksjeandel i en moderat portefølje…. 

Både Storebrand og DNB innførte 3 ulike underporteføljer for fripoliser i 2011. Dette for å kunne øke aksjeandelen (litt!) avhengig av hvilken risikobærende evne (tilleggsavsetninger) den enkelte kontrakt har.  

Uansett hvordan man vrir og vender på tallene blir det vanskelig å gi kundene en tilfredstillende avkastning på sikt med en så lav aksjeandel. Når det i tillegg er mangel på langsiktige sikre investeringsmuligheter i norsk valuta blir investeringsrommet for smalt. Infrastrukturinvesteringer kan være en mulighet, men livselskapene hadde nok ønsket å låne penger til staten gjennom statsobligasjonsmarkedet. Men staten trenger ikke å låne penger (heldigvis). 

Hvis kundene skal få det de skal, dvs. garantirenten eller helst mer enn det må kostnadene dekkes inn et sted. Noen må betale for å betale for risikoen. Rentegarantien har dessuten en dårlig bismak når den allerede beskjedne tilleggsavsetningen som utgjør kundens bufferkapital blir benyttet for å dekke det som mangler for å oppfylle bokført avkastning.

Var det likevel ok å sitte med en kjedelig fripolise med lav aksjeandel og garantert 4 % avkastning gjennom finans- og den pågående gjeldskrisen målt mot en tenkt portefølje med 50 % investert i aksjer? Det korte svaret er selvfølgelig ja i fripolise kundenes favør. Særlig når vi tar med nedturene i 2008 og 2011. Innskuddskundene mistet mye i 2008, men tok igjen med bedre avkastning i 2009 og 2010, mens 2011 ble et negativt år. Den beste innskuddsleverandøren hadde likevel ca. kun 1 % lavere avkastning i snitt årlig enn gjennomsnitt fripolisekunden når vi ser perioden 2008-2011 under ett. Ikke dårlig når vi tenker på det store kursfallet i 2008.

  

Slike sammenligninger kan vi antagelig ikke gjøre i fremtiden fordi produktet fripoliser slik vi kjenner det vil være en saga blott. Rett og slett fordi de ikke vil bli tilbudt lenger. Ja, du vil kunne inngå en avtale om et garantert produkt, men vi er tror prisen som du nå selv må betale for garantien vil vri interessen over til investeringsvalgs produkter med forskjellige risikoprofiler eller fritt fondsutvalg.  

Dramatisk ökning av personriskmarknaden

I senaste numret av Pensionsnyheterna finns ett uppslag som handlar om vår undersökning av den svenska personriskmarknaden. Vår tes är att marknaden för det långsiktiga sparandet är så prispressad att de nu börjar se över sina affärmodeller, värdeerbjudanden och intäktsmodeller. Branschglidningen från försäkring mot sparande har förmodligen nått fullt utslag och är tillbaka mot det försäkringsbolagen borde vara bäst på – att fördela riskerna mellan försäkringstagarnas kollektiv.

Det finns många faktorer som talar för att personriskprodukter är en temporär källa till produkter med högre marginaler. Får vi tro marknadens aktörer så kommer många att satsa på marknaden med olika värdeerbjudanden, kanalstrategier, intäktsmodeller och säkerligen med olika stukturer för att få en effektiv administration. Det gör att den är intressant att bevaka för Itello som produktbolag och samarbetspartner. För vi är övertygade om att det är i erbjudandet till kunden, distributionsstrategier och intäktsmodeller man kan och ska skilja sig från sina konkurrenter. Det IT-stöd som man behöver för att kunna vara med på förändringens marknad bör man kunna dela med andra aktörer. Det sänker kostnaderna över tiden och skapar förutsättningar för att kunna ta fram en gemensam branschstandard för informationsöverföring och processer som elektroniska hälsoprövningar, fullmaktshantering etc.

Inom det långsiktiga sparandet bör det fortsatt vara intressant för aktörerna att adressera avtalspensionsområdet – 2011 var de totala premierna knappt 35 000 MSEK d.v.s. ca 70 MSEK i intäkter plus kick-backs från fondbolag. Här har försäkringbolagen monopol men de har utmanats av uppstickare som Nordnet och Avanza som med helt nya affärsmodeller har skapat sig en position på den svenska försäkringsmarknaden

Läs mer i Svensk Försäkrings artikel Riskbedömning är inte diskriminering – om premiesättning och likabehandling

Digitaliserad individuell rådgivning – en bricka i spelet om avtalspensionen

I början av mars presenterade Söderberg & Partners ett elektroniskt rådgivningsverktyg specialiserat för de kommande upphandlingarna inom SAF-LO och ITP. Det här gör att kampen om vem som blir vinnare på förändringens marknad hårdnar när affärsmodeller ställs mot varandra. I ena änden – producenterna AFM och Alecta som enbart förlitar sig till valcentralerna som distributionskanal, låga eller lägst avgifter och ingen rådgivning. I andra änden – rådgivarna som S&P och bankerna som erbjuder individuell rådgivning digitalt eller personligt, bredare utbud och helt annan intäktsmodell/högre totala avgifter. 

För producenterna med enbart distribution via valcentraler är utmaningen att det i början av sparandet handlar om många konton och små belopp. Då är det bra att ha en fast årlig avgift för att få kostnadsteckning. Närmare pensionen har beloppet i bästa fall blivit betydligt större och då är risken som störst att rådgivarna finner det lönsamt att adressera spararen. Med en digitaliserad individuell rådgivning sänker S&P kostnaderna för rådgivning. Hur AMF och Alecta svarar på den utmaningen lär vi får se. De har hur som helst ett trumfkort – obligatoriska omval vid upphandlingar leder till allt lägre deltagandegrad vilket gynnar defaultbolagen. Hur det har sett på både på SAF-LO och ITP kommer vi att skriva om i kommande artiklar. Premierna inom SAF-LO var 11 208 MSEK och AMF hade drygt 64 procent av de totala premierna. 58 procent av de totala premierna var via ickeval. Inom IPT 1 var motsvarande siffror för Alecta 66 och 56 procent. De totala premierna var 4 060 MSEK.

Här är en sammanställning över aktuella avgifter inom KAP-KL, det kan vara till grund för kommande prissättning för SAF-LO. Premierna 2011 för KAP-KL var 11 788 MEK vilket är något större än SAF-LO.

Bankernas fonder står inför en make-over

I oktober 2011 presenterade SVT en undersökning av hur de fyra bankernas fondbolag lyckas med avkastningen på sina egna fonder. Ett par saker är intressanta:

Nordea agerade direkt och genomförde (eventuellt redan planerade) förändringar av sin organisation genom att ändra i några fondbestämmelser i syfte att öka effektiviteten i förvaltningen och därmed möjligheten till högre avkastning. Swedbank gick i veckan ut med information om att de lägger samman sina fem allemansfonder och skapar en ny med modernare riskspridning. Hittills har vi inte sett eller hört några kommentarer från Handelsbanken eller SEB. Det bankernas fondbolag har presenterat handlar mer om ändrade fondbestämmelser för att kunna ta mer aktierisk för att ha möjlighet till högre avkastning.

Upplägget på denna undersökning motsvarar om man enbart skulle undersöka olika butikskedjors egna varumärken. Men det finns som bekant andra produkter i hyllorna och så är det även på bankernas fondtorg. Det har vi tagit upp i ett tidigare blogginlägg.

Länsförsäkringar Liv tvingades under hösten 2011 att stänga sin traditionella produkt för nyteckning, Länsförsäkringar Fondliv presenterade i slutet på januari en ny fondprodukt med garanti för att möta spararnas behov av god riskjusterad avkastning, eller om det var rådgivarna som hellre pratade om en mindre volatil sparform än rena aktiefonder.

När Swedbank Försäkring stängde sin traditionella produkt Traditionell Pension för nyteckning (Traditionell Pension med premiegaranti kan fortfaraden nytecknas), så öppnade Peter Elmhorn, chef Produkt och placering på Swedbank Försäkring, för en helt ny garantiprodukt i framtiden som är radikalt annorlunda jämfört med dagens. Hur det blir med den saken återstår att se men några som redan idag har ett helt nytt tänk kring avkastningen och risk är Bridgewater Associates. De har uppgraderat nobelpristagaren Harry Markowitch Modern Portfolio Theory - MPT med en nytt koncept i Post-Modern Portfolio Theory- PMPT i artikeln Engineering Targeted Returns& Risks. PMPT bygger på koncepetet kring MPT genom att den kombinerar tillgångsklasser med deras förväntade avkastning, risk och korrelation, och när det är gjort identifierar man de bästa förvaltarna inom respektive tillgångsklass.

PMPT skiljer sig från MPT på tre sätt:

1. avkastning från alfa och beta är separerat
2. storleken på alfa och beta är justerade till önskvärda nivåer och
3. betydligt mer diversifierade portföljer skapas

Det skulle vara intressant att se ett motsvarande upplägg för svenska marknaden. Idag saknar de flesta banklivbolag en alternativ produkt till den traditionella produkten med likartade karakteristika, om det blir den här eller en managed EFT som tar över återstå att se. Det finns en ocean av artiklar om olika portföljteorier – Bridgewaters är en av de bättre och helt klart en föregångare. Mer om ETF läser du i ett av våra tidigare inlägg.

Norman-beloppet ett steg mot differentierad prissättning på sparande?

Den senaste veckan har Norman-beloppet figurerat på både på bloggar som Finansliv och på Twitter. Morningstar var först ut och redovisar Norman-beloppet, d.v.s. vad avgiften blir under tio år om du sparar 1 000 kr per månad i en fond. Nu har både AMF, Avanza och Handelsbanken sagt att de kommer att redovisa beloppet på sina fonder. Vi får se när de andra aktörerna kommer, en aktör som vi inte hört något ifrån är Pensionsmyndigheten och hur de ser på att redovisa beloppet på fonderna i premiepensionssparandet. 

Det är naturligtvis bra att den enskilde spararen lättare kan avgöra vad fondavgiften innebär i kronor. Men, avkastningen har som bekant en stor betydelse om man ska kunna förverkliga sig själv som pensionär genom ett aktivt sparande. Även årliga avgifter för att ha ett konto ska naturligtvis tas med. Även om de flesta aktörerna erbjuder investeringssparkontot gratis så tar några ut avgift för vanligt fritt fondsparande, IPS och kapitalförsäkring.  

Vi funderar på vad det skulle innebära om bolagen redovisar Norman-beloppet för fonderna i de olika avtalspensionsupphandlingarna. Med tanke på att både SAF-LO coh ITP är på gång så är frågan inte helt ointressant. Då blir det tydligt vad en fond kostar direkt i butiken och vilka rabatter "gruppföreträdarna" inom de olika avtalområdena har lyckats förhandla fram och vad det innebär i kronor. Då lär det bli några aktörer som får förklara varför samma fond kostar olika. Men det är ju inte konstigare än att en liter mjölk kostar olika på Seven Eleven eller på Lidl. Differentierad prissättning har vi skrivit om tidigare. Men varför inte gå hela vägen och differentiera prissättningen beroende på i vilken kanal de vill göra sina affärer?

Ytterligare en fundering är om inte tradlivbolagen som Alecta, AMF, KPA, Folksam, SPP och Skandia borde ta och redovisa Normanbeloppet för sitt traditionella försäkringssparande. Visst, det är en försäkring och det sker fördelning mellan spararna över tiden. Men sparandedelen liknar mycket en fond-i-fond med kontinuerlig tillgångsallokering. Borde inte bolagen sälja traditionell försäkring på dess goda egenskaper och sluta jämföra sig på kvartalsbasis med avkastningen inom fondmarknaden?